Labourpartiets årliga kongress hålls i Manchester och pågår fram till i morgon. Under kongressen måste partiet diskutera hur det ska förhålla sig till politiken inför nästa val, som ska hållas i maj. En av de största frågorna är hur partiet ska positionera sig inför valkampanjen – fortsätter de åt höger, en förflyttning som pågått sedan Tony Blairs New Labour, eller drar de åt vänster, tillbaka till partiets rötter?
Ett drygt halvår innan Storbritannien går till val är opinionsläget ganska jämt mellan socialdemokratiska Labour och konservativa Tories, Labour har dock en liten ledning. Liberaldemokraterna, som just nu sitter i en koalitionsregering med Tories, har tappat nästan två tredjedelar av det stöd de hade i förra valet. Samtidigt har det EU-kritiska och främlingsfientliga Ukip, United Kingdom Independence Party, vunnit mycket mark. John McTernan tror dock inte att Ukip är någonting Labour behöver oroa sig för i nuläget.
– Just nu är Ukips framgångar bra för Labour eftersom de delar upp de konservativa röstarna, vilket gör att det blir mer troligt att Labour vinner nästa val. Men i det längre loppet är de ett hot eftersom de även får röster från arbetarklassen, som traditionellt röstar på Labour.
Nicholas Aylott är statsvetare vid Södertörns universitet. Han håller med om att det i första hand är Tories som är rädda för Ukip.
– De utgör ett stort dilemma för både Labour och Tories, men på grund av att deras EU-skepsis och ekonomiska politik förknippas med högerpolitik är de ett större hot mot Tories.
Trots att Ukip nu får mellan 10 och 20 procent i YouGovs opinionsundersökningar är det mycket möjligt att de inte kommer att representeras alls i det brittiska parlamentet efter nästa val. Det beror på att parlamentsledamöter utnämns genom att varje valkrets skickar var sin ledamot – alltså skulle Ukip behöva bli det största partiet i en valkrets för att få ta plats i parlamentet i London.
– Systemet gör det svårt att utmana de etablerade partierna. Jag skulle inte bli förvånad om Ukip inte får en enda plats i parlamentet, säger Nicholas Aylott.
”Bör gå åt vänster”
Trots det tror Aylott att Labour måste arbeta för att nå ut till de som är missnöjda med den nuvarande regeringen – ett missnöje som annars skulle kunna leda dem mot Ukip. Han föreslår att det delvis kan göras genom en politik som drar längre åt vänster och påpekar att Ed Milibands övertagande av partiledarposten innebär ett litet steg åt vänsterhållet. John McTernan är dock inte övertygad – han menar att Labour måste hålla sig så nära mitten av den politiska höger-vänster-skalan som möjligt.
– Eftersom David Cameron och Tories har lämnat centern och drar allt längre år höger måste Labour finnas där och plocka upp de rösterna.
På det sättet tror han också att de konservativa kan försvagas – han vill låta Ukip och Tories göra upp på högerkanten, ”låta dem förgöra sig själva”. Men Labours flytt åt höger lämnar också plats åt vänster. Det gröna partiet har börjat positionera sig som ett vänsteralternativ för de som tycker att Labour har övergett vänstern och har, sedan förra valet, ett mandat i parlamentet. Det brittiska systemet gör det svårt för de gröna att växa i parlamentet, men John McTernan ser ändå partiet som ett hot.
– De är en stor fiende för Labour och de måste krossas. Att de gröna växer kan förstärka Tories och släppa in dem i valkretsar som traditionellt röstar på Labour.
Paul Kelly, professor i statsvetenskap vid London school of economics, tror inte att de gröna kommer att hota Labours plats i valet i vår.
– Det syntes redan i EU-valet, där de hamnade i skuggan av Ukips resultat. Nu talas Ukip om som ett mycket mer realistiskt alternativ i media, trots att det är de gröna som har en plats i parlamentet.
De gröna växer
Men det är inte omöjligt att de gröna växer efter Labours kampanj mot självständighet i Skottland, som ses som ett misslyckande trots att det skotska folket röstade nej till självständighet, säger Kelly. De gröna var det enda rikstäckande partiet som kampanjade för självständighet inför folkomröstningen förra veckan.
– Labour har många parlamentsmandat från Glasgow, där majoriteten röstade för självständighet. Det är möjligt att många där kommer att se sig omkring efter alternativ. David Cameron har inte förlorat någonting på Skottland, där väldigt få röstar på de konservativa, men Labour riskerar att förlora röster i både Skottland och Wales, vilket skulle vara en enorm försvagning.
Partiet måste också brottas med sin syn på EU, säger Kelly.
– EU är inte så populärt utanför Skottland, Wales och London, så det är viktigt att utvärdera vilken framtoning de ska ha i frågan. Samtidigt blir det ännu mer problematiskt om de inte är tydliga i sitt stöd för unionen – de måste särskilja sig från både Tories och Ukip.
När det kommer till kritan tror Nicholas Aylott, Paul Kelly och John McTernan alla att Labour har goda chanser att vinna valet i vår, trots att partiet är försvagat efter kampanjen i Skottland. Aylott och Kelly säger dock att partiledaren Ed Miliband är en ganska svag politiker.
– Han är fel om de vill vinna valet överlägset, han är svag i både Skottland och England och inte särskilt karismatisk. Men han är den enda ledaren Labour har, säger Kelly.
McTernan vidhåller att Miliband är rätt person att leda partiet in i valet och tror att de britter vars förtroende för Labour har försvagats efter kampanjen i Skottland kommer att fortsätta rösta på partiet ändå.
– I grunden handlar det om det här – om de inte vill rösta på Labour får de en konservativ regering. Det viktiga är att de inte ska vara arga på oss utan att de vill hämnas på Tories.
