Men den här gången vet vi. 

Nazister. Inte den minsta tvekan. 

(Även om internets konspirationshjärnor nu gör sitt bästa för att lansera diverse häpnadsväckande teorier, bland annat att Dagens ETC skulle ligga bakom det hela som något slags avancerad false flag, men jag kan dementera att vi har för vana att slå folk på käften och riskera människors liv genom att kasta rökgranater bland pensionärer.) 

Det som hände i Gubbängen bär den svenska nazismens alla signum. Våldet. Fegheten. Föraktet mot yttrande- och mötesfrihet. Allt det här vet vi, liksom att vi har en blodig dokumentation över att denna ideologi leder till politiska mord. 

Självklart var det nazister. 

Självklart är det terror, som Dagens ETC:s kulturredaktör Martin Aagård konstaterar.

Självklart hämtar denna patetiska men livsfarliga gruppering energi från en allt mer kantrande samhällsdbeatt, som Dagens ETC:s politiska redaktör Henrik Jalalian skrev direkt efter att dådet mot Moment-teatern skett. 

Därför måste vi nu konstatera att regeringens partiledare sviker demokratin när vi som mest skulle behöva att de uppvisade moralisk klarhet.

Det som vid en första anblick ser ut som kraftfulla fördömanden är egentligen något helt annat.

”En attack mot ett demokratiskt möte är en attack mot hela vår demokrati… Den här typen av vedervärdiga handlingar har ingen plats i vårt fria och öppna samhälle”, säger statsminister Ulf Kristersson (M) till Aftonbladet. 

”Det som skett i Gubbängen är ett angrepp på svensk demokrati. Att ett politiskt möte stormas av antidemokratiska krafter kan aldrig accepteras. Det här har ingen plats i vårt samhälle”, skriver Ebba Busch (KD) på X.

”Ett demokratiskt möte i Gubbängen har i kväll stormats och attackerats av maskerade män. Vilket mörker. Antidemokratiska krafter som dessa utgör ett allvarligt hot mot vår demokrati och måste mötas med samhällets hårdaste stålhandske”, skriver Johan Pehrson (L).

Maskerade män?

Antidemokratiska krafter?

Det kan tyckas som en bagatell att regeringens ledning i ett tidigt skede inte – som Magdalena Andersson (S), Nooshi Dadgostar (V), Daniel Helldén (MP) och Muharrem Demirok (C) – uttryckligen kommunicerar att det är högerextremister som ligger bakom det här.

Men jag skulle säga att det snarare handlar om ett kalkylerat vägval.

Jimmie Åkesson (SD) är åtminstone ärlig med vad som ligger bakom ett sådant beslut:

”Politiskt motiverat våld är fruktansvärt, i alla dess former, och hör inte hemma i Sverige. Jag och många andra i mitt parti har direkt erfarenhet av politisk förföljelse, hot och våld. Sådant måste bekämpas och tryckas tillbaka med kraft, oavsett om det handlar om vänster- eller högerextremism eller religiöst motiverad politisk fanatism. Alla demokratiska krafter måste stå i full enighet mot all slags politiskt motiverat våld”, skriver han på X.

Relativisering.

Lika goda kålsupare.

Och bara ett snäpp längre bort längs den tanken ligger sammanblandningen med en klimataktivist som sitter på en väg eller en Gaza-demonstrant som skriker under ett möte.

Det är politiskt fulspel.

Det är, tyvärr, exakt vad som är att vänta från borgerliga som gjort sig beroende av Sverigedemokraterna, vars gräns mot nazismen aldrig dragits så skarp och ogenomtränglig som Åkesson gärna hävdar.

Här måste vi demokrater uppenbarligen framhärda:

Nazism är inte att jämställa med civil olydnad.

Nazism är terror, inte ”ännu en mötesstörning” (Gunnar Hökmark).

Nazism bryter ner, skrämmer, dödar.

Nazism är nazism.