Tyvärr briserade aldrig denna opinionsbomb. Ett skäl till det var att Socialdemokraterna aldrig tog strid om det och ett annat att de borgerliga partierna och deras ledningar aldrig heller pressades riktigt hårt: Varför är gapet så stort mellan alliansledningarna och deras egna väljare?
Borgerliga partiledare har hela tiden undkommit den riktigt hårda kritiken för detta. Man ser till exempel nästan aldrig borgerliga vinstivälfärdenkritiska väljare komma till tals i medierna. Det måste ju också finnas borgerliga politiker som känner sig djupt obekväma med att riskkapitalbolag tar ut vinster som kommer från de skattemedel som är avsedda för välfärd. Var är alla dessa röster?
Nu är Som-institutet på väg med en ny undersökning om väljarnas inställning i frågan om vinster i välfärden. I lördagsintervjun (10/9) intervjuades forskaren Lars Nilsson som undersöker just detta. Häpnadsväckande fakta träder fram: Bland de borgerliga partierna har enbart det lilla Liberalerna majoritetsstöd från de egna väljarna i motståndet mot vinstförbud. För Centerpartiets del är det bara en tredjedel av sympatisörerna som stöder den egna partiledaren, Annie Lööf, i hennes 100-procentiga försvar av nödvändigheten av vinster i välfärden.
Opinionsbomben ligger alltså fortfarande där. Uppenbarligen finns en stark och utbredd känsla över nästan hela det politiska fältet av att något är fel, konstigt och stötande med detta att göra vinst på välfärd.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men vi har fått en välfärdsbransch. Den kännetecknas av att några få stora koncerner växer allt snabbare och lämnar allt mindre utrymme för de små aktörer som marknadsliberaler så gärna drömmer om. I senhöstas börsintroducerades Attendo, i försomras Academedia. Det är jättelika koncerner. Vd:n för Attendo gjorde en personlig vinst på över 100 miljoner när hans företag äntrade aktiemarknaden. Jag tror att även många borgerliga väljare känner att sådant är direkt stötande.
Att näringslivsorganisationerna slåss så hårt för vinstuttagen är tragiskt. En hel generation företagare styrs nu in på tanken att de snabba och lätta pengarna går att göra på skattebasen, inte på uppfinningar, nya produkter, risktagande. Dör inte något i den svenska företagarsjälen när en vd tjänar miljoner på medborgarnas skatter, de som är avsedda att gå till skolbarn, äldre, sjuka? Jo.
Varför briserar inte opinionsbomben? Ja, en förklaring är just att medier sällan pressar de borgerliga partiledarna på det svaga stöd de har i frågan om vinster i välfärden. En annan är att väljarna i första hand ser till hur välfärden fungerar i vardagen; blir det sämre eller bättre. De flesta går då inte runt och förknippar försämringar med organisatoriska förändringar – det vill säga avregleringar och privatiseringar. För det tredje har såväl borgerlighet som socialdemokrati alltid liksom flytt in i valfrihetsretoriken när frågan kommer upp: Ska vi inte få välja? Ska staten diktera allt? Problemet här är att nästan ingen vågar ifrågasätta valfrihetsrevolutionen inom till exempel skolan, som i själva verket helt hänger samman med en marknadsrevolution. Segregationen har tilltagit på grund av denna valfrihetsrevolution som i huvudsak bara medelklassen och uppåt verkligen deltar i genom ett aktivt val.
Är det självklart att offra integration och jämlikhet för att en del av befolkningen ska få välja – och oftast då välja bort sina barns sällskap med de mindre bemedlade i samhället? Och vad säger medborgarna när de riskerar att få se hur välfärdsindustrin till slut växer sig så stark att den kan ställa politiska krav på politikerna, till exempel om att få ta ut extra avgifter för dem som har råd med bättre vård eller skola?
Det finns också en annan, obehagligare förklaring till att opinionsbomben bara tickar men inte smäller av: Ledande socialdemokraters legitimering av det allt mäktigare välfärdskapitalet. I veckan såg jag att Anitra Steen numera sitter i styrelsen för Attendo. Hon har via det bolag hon driver med Göran Persson nu köpt aktier för en halv miljon i Attendo. Pär Nuder jobbar åt det riskkapital som slagit sig på välfärdsvinster. Fler socialdemokratiska namn finns på listan, men det räcker kanske. Vi ser helt enkelt hur en elit, även på det som borde vara politikens vänstra halva, dras till denna nya välfärdsbransch som flugor till en sockerbit.
Borgerliga partiledare och före detta ledande socialdemokrater har lagt sina skyddande kroppar över opinionsbomben. När ska den brisera?
