Ledare

Jenny Bengtsson: Jag tvingades att bli en av visselblåsarna

Publicerad 29 oktober, 2022 (Uppdaterad 29 oktober, 2022 )

Bild: Sashkin/shutterstock

Dagens ETC

Det var med en oerhörd stolthet i bröstet, över det viktiga arbete jag och mina myndighetskollegor utför i kampen för att ingen ska skadas eller dö i arbete, som jag slutligen kom till ett vägskäl.

Det här är en ledare från Dagens ETC.
Ledarsidan är oberoende med röd och grön politisk färg.

Jenny Bengtsson

Text

Fackförbundet Kommunal beslutade vid pandemins början att stoppa arbete med smittade eller misstänkt smittade av covid-19 på ett äldreboende i centrala Stockholm. Villkoret: att arbetstagarna själva skulle skyddas mot smittan. Det var jag, som arbetsmiljöinspektör, som tog emot ärendet. Det som började som vanligt och slutade i mörker – och som tvingade mig att bli en av dem som visselblåste när coronapandemin först drog över Sverige.

Vid den tiden rådde extrem brist på andningsskydd och munskydd i Sverige. På olika platser satt frivilliga och häftade ihop overheadpapper i plast till hemsnickrade visir som sedan skänktes till bland annat äldreboenden där personalen var i skrikande behov av skydd. Sociala medier översvämmades av kreativa alternativ till riktiga munskydd: Utskurna plastdunkar, blöjor, snusnäsdukar och, som man gjorde på en arbetsplats, knöt en disktrasa för munnen.