Anna Ardin: Johan Pehrson visar att Liberalerna har förlorat sitt existensberättigande

I gymnasiet hade jag en fantastisk historiel­ärare som var lokalpolitiker för Liberalerna, Barbro. Hon var feminist, djupt engagerad i mänskliga rättigheter via Röda korset, höll bildningsidealet högt och handledde mig respektfullt (med utgångspunkt i min dåvarande idol Che Guevara) till insikter som kommit att prägla mig djupt. Insikter om vikten av att se politiken bortom det enkla svartvita och bortom de auktoritäras ultimatum om höger och vänster.

Som frihetlig har jag alltid haft en ”soft spot” för liberalismen. Den där gången Erik Ullenhag debatterade Kuba med Jan-Emanuel Johansson på torget i Uppsala var det omöjligt att välja auktoritär socialdemokrati framför frihetlig liberalism. Ännu svårare är det dock att välja den auktoritära liberalism som Fredrik Malm visade upp på ett annat Kuba-­evenemang lite senare. Killen tyckte på riktigt att Kubas brott mot de mänskliga rättigheterna var större än USA:s. Han skrek ”satans mördare” till en regim som varken har skolskjutningar eller dödsstraff och som aldrig bombat civila.