Organiskt kol som tillförs sedimenten i Östersjön kan antingen brytas ner av mikroorganismer och läcka ut i oorganisk form till vattenmassan, eller begravas under långa tidsperioder. När kolet begravs, eller lagras, i sedimenten bidrar det till att ta hand om en del av atmosfärens koldioxid – något som är bra för klimatet.
Men nu visar studier att den del som lagras är betydligt mindre än vad forskarna tidigare trott.
– Vi har funnit att 96 procent av det organiska kol som tillförs sedimenten bryts ned och läcker ut, säger Madeleine Nilsson, författare till en ny doktorsavhandling vid Göteborgs universitet där studierna ingår.
Underskattad återcirkulering
Forskningsresultaten visar att det är tre gånger mer kol som läcker ut till Östersjöns vatten från sedimenten jämfört med tidigare beräkningar. Den nya kunskapen innebär därför att prognoser för Östersjöns förmåga att ta upp koldioxid kan behöva förändras.
– Sedimentens roll i Östersjöns kolcykel behöver få större uppmärksamhet. Framför allt är det viktigt att ta hänsyn till återcirkuleringen av oorganiskt kol som tidigare varit kraftigt underskattad, säger Madeleine Nilsson.
Hur kommer det sig att de här resultaten skiljer sig så mycket från de tidigare?
– Den största anledningen är att man i tidigare studier inte har mätt på det här sättet. Vi har använt så kallade bottenlandare, som kan utföra mätningar på sediment i sin naturliga miljö på havsbotten, och på så vis får vi en bättre helhetsbild av sedimentprocesserna.
Vad kan det betyda för klimatförändringarna att Östersjön inte är en så bra kolsänka som man trott?
– Det är svårt att svara på i nuläget. För att vi ska kunna uttala oss om följdeffekterna och vilken påverkan det har på klimatet måste resultaten sättas in i ett större perspektiv. Vi vet inte i dag vart det oorganiska kolet som läcker ut tar vägen. Det kan till exempel transporteras med vattnet ut ur Östersjön eller nå vattenytan.