Han är nästan blind, kan inte gå och kan inte prata. 

Abdel är fyra och ett halvt år gammal men väger lika mycket som en vanlig åttaåring. Det är hans nya medicin som har fått honom att gå upp i vikt. Han är nästan blind, kan inte gå och kan inte prata. Halva hans kropp är så svag att han har svårt att sitta. Han har epilepsi och ibland får han åka ambulans för sina krampanfall. 

Ingen vet om han kommer överleva tumören som funnits i hans hjärna sedan han föddes. Men han gillar att åka pulka på förskolan, där de har en speciell som han kan spännas fast i, och att spela trummor.

Åtta personer på 76 kvadrat

Abdels familj bor trångt. Två vuxna och sex barn samsas om 76 kvadratmeter för 10 300 kronor i månaden i Nacka. Abdels tre yngsta syskon bor i ett rum på runt tio kvadratmeter, hans äldsta systrar i ett annat. Själv sover han i en specialanpassad säng bredvid sin mamma och pappa. Men Abdels gåstol får inte plats. I väntan på en rullstol håller han hårt i ratten när han puttar sig fram över golvet på sin röda Bobby car. 

Familjen kom till Nacka 2017 efter fem år på flykt från krigets Syrien. Barnen började i skolan och mamma Hala och hennes man lärde sig svenska. När Hala praktiserade i ett skolkök blev hon erbjuden deltidsjobb som hon kunde kombinera med att läsa till barnskötare. Men i slutet av 2018 blev Hala gravid. Hon, som idag är 46, beskriver hur graviditeten var normal fram tills sista månaden. Då började hon känna sig ovanligt trött.

– Det låter konstigt men jag visste att det var något fel. Abdel rörde sig inte så mycket i magen och jag började drömma samma dröm om och om igen. Jag förberedde mig på att jag eller barnet skulle dö. 

Tumören växer

Hala togs till Karolinska för ett akut kejsarsnitt och berättar om hur Abdel plockades ut ur hennes kropp. Hur hon inte ens fick se honom innan han bars iväg av läkarna.

De bad mig säga hejdå till min son. Jag bara skrek.

– Min man gick efter och kom tillbaka. Han sa: “Hala, det är en stor fin pojke. Men han är trött.” Vi fick veta att han hade en jättestor tumör över hjärnan och att han skulle opereras. De bad mig säga hejdå till min son. Jag bara skrek.

I Abdels läkarintyg beskriver läkaren “en stor och elakartad hjärntumör, glioblastoma multiforme”. Den värsta och aggressivaste formen av hjärncancer.

Tumören har bland annat gjort att Abdel fått en hjärnhinneinflammation och blivit halvsidigt förlamad. Första året opererades han nio gånger, men kirurgerna kunde inte komma åt allt. Och tumören bara växte. Cytostatikabehandlingen gav inte önskad effekt. I somras fick han strålbehandling, men tumören fortsätter ändå växa, säger Hala.

– Jag tänker hela tiden på vad som ska hända. Den 23 januari har han nästa magnetröntgen.  

Har velat bli av med familjen i fem år

Läkarintygen hon har lagt fram på bordet är adresserade till Nacka kommun. Kommunen, har velat bli av med familjen sedan innan Abdel föddes 2019. Då led etableringstiden på två år mot sitt slut och kommunen ville sälja bostadsrätterna som köpts upp för att täcka kvotflyktingarnas behov. Familjen lyckades hitta en hyresrätt i Eskilstuna att flytta till – men Abdels läkare menade att boendet låg för långt från Karolinska. Till slut gav kommunen med sig och lät familjen flytta in i hyresrätten de bor i idag.

Jag är stressad hela tiden.

Efter fem år i Nacka är barnen rotade. Äldsta sonen spelar fotboll i Sickla IF, äldsta dottern ska ta studenten i vår. Två av syskonen jobbar extra. Abdel genomgår en medicinsk behandling på Karolinska och är fortfarande beroende av närheten dit, vilket framgår av nyskrivna läkarintyg. 

Men Nackas krav på att familjen ska flytta har aldrig slutat. De skulle ha flyttat redan förra året, men läkarintygen gjorde till slut att hyreskontraktet med kommunen förlängdes i sista stund. Det senaste beskedet är att familjen får bo kvar till november 2024 – sedan ska de bort.

– Jag är stressad hela tiden. Sedan vi kom hit har de velat att vi ska flytta, och varje gång som det kommer ett brev eller ett samtal från kommunen är jag rädd. När jag träffar handläggaren som ska hjälpa mig söka bostad säger hon bara att jag ska söka allt. Att jag behöver åka till Karolinska med Abdel nästan varje dag spelar ingen roll. Och ibland är hyrorna så höga. Vi får bistånd av kommunen och min man har ett jobb, men hur ska jag veta om en annan kommun kommer hjälpa oss om vi flyttar?, säger Hala, och säger som exempel att hon ombetts söka en lägenhet med en hyra på 17 000 i en annan kommun.

Rotlösa, panka och oönskade

Sedan familjen lämnade Damaskus 2012 är Hala van vid tillfälliga lösningar. Hon gör det bästa av dem. I ett tältläger i Grekland plockade hon på sig det andra lämnat efter sig för att det skulle bli hemtrevligt. Hon lyckades få ett extra tält som hon gjorde om till matsal och kök. Nu har hennes familj tvingats till rotlöshet i över tio år.

Det kommunala bostadsbolaget i Nacka avvecklades på 1990-talet och idag är bara två av tio lägenheter i kommunen hyresrätter. Att få kontrakt kräver lång kötid och fasta inkomster. Det är därför som kvotflyktingar inte blir kvar i Nacka, och istället hamnar i fattigare kommuner. 

När Dagens ETC tar del av vad Nacka kommun betalat för hyresutgifter i andra kommuner får vi en överblick över var utsatta familjer som lämnar Nacka tar vägen. Den dumpande kommunen bistår vanligen med flyttkostnader och övergångshyra.

På listan av flyttlass som Nacka bekostat finns orter som Uppsala och Linköping, men också Burträsk, Svedala, Skogås, Kolsva, Mörarp – och så Tobo i Tierps kommun, som Dagens ETC besökte i december. 

Där vittnar kvotflyktingar om att handläggare i Nacka hjälpt dem att få kontrakt i skandalomsusade misärhus utan värme. Är det dit Abdel ska flytta, om han överlever ett år till? Hala vägrar acceptera det.

– Det viktigaste för mig är att mina barn får en bra uppväxt. Att de har ett lättare liv än jag.

Abdel och Hala heter egentligen någonting annat. 

Dagens ETC väntar på en intervju med Nacka kommuns chef för Arbets- och etableringsenheten som publiceras nästa vecka.