Dokument: Allsvenskan

Sverige: En extrem i hyperkommersens fotbollsvärld

Publicerad 31 mars, 2023

Dagens ETC

I helgen börjar Allsvenskan och för tiotusentals svenska fotbollssupportrar får vardagen plötsligt mening igen. Den hatade, älskade, Allsvenskan. Den 23:e bästa ligan i Europa, där fler matcher numera spelas på plast än rent naturgräs, där spelaromsättningen är så hög att man knappt hinner lära sig namnet på unga talanger innan de sålts vidare, och där agenter kopplade till gängkriminalitet tar ett växande inflytande.

Men samtidigt: också vår alldeles egna Allsvenskan. Medlemmarnas, supportrarnas och kollektivets. Inte oligarkernas eller energidrycks-kapitalets.

Hur mår egentligen svensk fotboll idag?

– Sverige är en väldigt säregen fotbollsnation för att vi har vikt undan från många av de stora trenderna i fotbollen de senaste 30 åren, säger fotbollsjournalisten Noa Bachner.

Gustav Gelin

Text

Linnea Tammerås

Foto

”Man tappar verkligen lusten av den här cirkusen. Det är deppigt”.

”Just nu känner jag noll pepp för den stundande säsongen just eftersom så många kulturbärare och personligheter lämnar samtidigt”.

”Den moderna fotbollsindustrin har verkligen slagit klorna även i Allsvenskan. Kan någon be Hammarbys ledning att förklara vad skillnaden är mellan Bajen 2023 och ett multinationellt bolag?”.

Kommentarerna haglade in på min Facebook-tråd i början av januari. Samtliga kom från trogna supportervänner med säsongskort sen decennier tillbaka.

Jag hade skrivit ett lätt uppgivet och ganska vemodigt inlägg efter nyheten att en rad spelare, som alla tillhört Hammarbys stomme i startelvan, nu lämnat klubben för att flytta till i tur och ordning Sydkorea, USA, Norge, Malmö och Hisingen, och kände mig just där och då ganska uppgiven och trött på hela fotbollsvärlden.