Till P4 Västernorrland, som rapporterat om flera av vittnesmålen, kommenterar en tvångsplacerad flicka: 

– Det känns som att de får göra vad de vill med mig.

Övervåld och sexuella trakasserier

Mellan 2019 och 2022 genomförde Justitieombudsmannen, JO, tre inspektioner på Vemyra. Inspektionerna resulterade i hård kritik, bland annat gällande övervåld och sexuella trakasserier. Som ett led i förbättringsarbetet byttes ledningen ut och institutionschefen Fredrik Berglund lämnade plats åt Johanna Karlsson. 

Till Tidningen Ångermanland sa hon den 2 november 2023 att hon ”väl hade sett lite rubriker i tidningarna” om missförhållanden på Sis-hemmet, men att hon nu visste ”bestämt att dessa bara handlar om en liten del av verksamheten”. I september hade Vemyra öppet hus på nya avdelningen Utsikten. Johanna Karlsson upplevde då att besökarna hade fått en ljusare bild av ungdomshemmet än vad som tidigare varit fallet. 

– Av deras reaktioner att döma kan vi ju hoppas att vi tagit ett steg framåt, kommenterade hon. 

Andra skulle säga att Vemyra står och stampar. 

”Bankade huvudet i väggen”

Nyligen blev en anställd på ungdomshemmet arbetsbefriad, efter att han polisanmälts för att ha misshandlat en tvångsplacerad flicka, berättar P4 Västernorrland. 

Dagens ETC pratar med Felicia, som är i yngre tonåren och bor på Vemyra. Enligt hennes mening är det fel person som fått gå.

– Det är Erik som borde vara avstängd. Han har misshandlat flera tjejer. Han bankade huvudet i väggen på en person så att hon fick en bula. Hon var bara 13 år då. Och så har han tagit stryptag, säger hon och lägger till:

– Det har hänt att annan personal får stoppa honom och säga: ”Jag kan ta henne. Du kan gå.” Det är den bra personalen. 

Jag känner mig jätteotrygg.

Ungdomarna har försökt att föra fram klagomål, men utan resultat. Erik jobbar kvar.

– Jag känner mig jätteotrygg. Jag har ringt till Ivo massor av gånger och klagat på honom, men ingenting händer. När han kommer vågar jag inte göra något. Då sätter jag mig ner och är helt tyst. 

Du säger att han har tagit stryptag och dunkat en 13-årings huvud i väggen. Får det några som helst konsekvenser för honom?

– Nej. Inga alls. 

”Han är en maktmissbrukare”

Dagens ETC pratar med Mika, en person med insyn i Vemyra, som berättar att den anställde vi kallar Erik är en person som återkommer i många berättelser. 

– Det är mycket maktmissbruk, övervåld och att han skojar fysiskt och hårdhänt med tjejerna, säger hen, och berättar att hen har hört klagomål om Erik i flera år. 

– Jag känner att ingenting ändras på Sis. Ingenting. Jag vill att någon ska lyssna på de här tjejerna, ta deras anmälningar på allvar och hjälpa dem. För det händer dåliga saker dagligen. 

Saga, som bodde på Vemyra 2020, bekräftar:

– Både personal och ungdomar har klagat på honom för han är jättevåldsam. Han är en maktmissbrukare och han älskar att begå övervåld. Alla hatar honom. Personalen säger att han inte ska arbeta med ungdomar, och det har de rätt i. 

De tar en till hörn där det inte finns några kameror. 

Även om Erik förekommer överlägset oftast bland vittnesmålen om övervåld, tycks han inte utgöra något undantag. Felicia berättar:

– Det är massor av personal som inte följer reglerna, utan tar hårda tag och misshandlar oss. De tar en till hörn där det inte finns några kameror. 

Hon avbryter sig. 

– Jag har inte så mycket tid kvar.

Ipad-timmen är slut och vi kommer överens om att höras igen. 

Splittrad personalgrupp

Senare får Dagens ETC reda på att kontakten med Felicia har skapat oro bland personalen på Sis-hemmet. Enstaka anställda försöker stoppa tjejerna från att prata med medier. Enligt Mika är personalgruppen splittrad – en del tycker att det är bra med transparens, medan andra vill lägga locket på. 

Ungdomarna är tydliga med att det finns bra personal på Sis-hemmet, men att det är långt ifrån alla som lämpar sig för jobbet. Att vissa anställda ska ha som rutin att misshandla ungdomar på ställen som inte är videoövervakade, är en berättelse som förekommer upprepade gånger. Samtidigt ska ledningen ha visat ointresse inför att kontrollera videoinspelningar på påstådda misshandlar, när dessa faktiskt har skett framför kamerorna. 

En vårdnadshavare anmäler i slutet av november till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, att en ungdom blivit slagen och därefter bett chefen att titta på övervakningskamerorna. ”Ingen” ska då ha varit ”intresserad av vad hon hade att säga”. Runt samma tid anmäler ytterligare en vårdnadshavare till Ivo att en anställd ska ha sparkat och spottat på hens dotter.

”Det var väldigt äckligt”

Moa, som är i yngre tonåren, har nyligen flyttat från Vemyra till ett familjehem. Där tycker hon att det är okej. Under sina tre och en halv månader på Vemyra hann hon däremot skaffa sig intrycket av en djupt dysfunktionell institution. Det första hon lade märke till var den bristande hygienen, och orden väller fram när hon berättar: 

– Det var väldigt äckligt. I princip överallt var det tak som folk hade rivit ner, väggarna var förstörda, det var mat och dricka på väggar, tak och golv. Alla möbler var förstörda och jättesmutsiga. Det var mögel i köket. Det fanns massor av mat som hade gått ut och det var hår i maten vi fick från köket.

Flera av Sis-hemmen har kritiserats för att ha undermåliga och ohygieniska lokaler. På Vemyra försökte ungdomarna att klaga på detta, men utan framgång. 

– De blev bara arga, berättar Moa. 

”Släpp henne, släpp hennes arm!”

Men värst av allt var våldet. Moa tar upp händelse efter händelse när hon ska ha blivit utsatt för grov misshandel. Bland annat berättar hon om en anställd som tog strypgrepp på henne, och ytterligare en som gav henne ett knytnävsslag. Vid ett tillfälle blev hon nedlagd och fasthållen i sitt rum av den anställde vi kallar Erik, tillsammans med två eller tre andra i personalen. Moa beskriver hur Erik höll i hennes armar, medan hon hade ett grepp om en annan anställd persons hår. 

 Vrider den åt andra hållet, så som man egentligen inte kan vrida en arm. 

– Då tar Erik min arm och vrider den åt andra hållet, så som man egentligen inte kan vrida en arm. Och så trycker han ner den mot min kropp. Jag skriker att det gör jätteont och börjar gråta, men han håller kvar greppet. 

De andra släpper Moa när de märker att hon far illa. 

– En annan personal säger till honom: ”Släpp henne, släpp hennes arm”, och ber honom att vara lugn.

Efter den händelsen hade Moa ont i axeln i ”över en vecka”. 

”Vi får inte ringa 112”

Moa ger en detaljerad redogörelse för ytterligare en urartad konfliktsituation. Fyra män drog upprepade gånger ned henne på golvet och höll fast henne. En av gångerna blev hon trampad i ansiktet av en anställd, samtidigt som en annan stod med foten på hennes rygg. 

– Efteråt hade jag jätteont i min tumme och det var en stor knöl. 

Efter två besök på akuten konstaterades att ingenting var brutet, men att handled och tumbas var svullna och ömmande. Eller ”kontusion vänster hand” på grund av att patienten blivit ”nedbrottad av annan person”, som det står i journalen från besöket.

Även Felicia har flera incidenter att berätta om. Vid en av dem hade hon och en annan ungdom försökt att ta två anställdas personaltelefoner. Det var på skoj, säger hon, men personalen, som ”inte tål skoj”, tryckte på larmet och två manliga anställda grep in. 

– De gick på min vän först. Jag såg hur de tog tag i henne, jättehårt. Så jag blev arg och försökte gå emellan. Så lägger de ner mig och drar mig till ett hörn där det inte finns någon kamera, säger hon, och fortsätter:

– Och så lägger de knäna på min rygg. Jag fick inte luft, så det började liksom svartna för mina ögon. Och jag sa det till dem flera gånger. Och jag grät.

Efteråt sa Felicia att hon ville polisanmäla händelsen. Men det fick hon inte, säger hon. 

– Vi får inte ringa 112. Jag har velat göra det massor av gånger, så att polisen kan komma hit och höra på oss. Men vi får inte. Personalen säger att det inte är något akut, att vi överdriver och att vi ljuger.

Flickor mer utsatta

Fasthållning och nedläggning förekommer i en utsträckning som är lagvidrig på 14 av Sis 21 ungdomshem runtom i landet, slår Ivo fast i en rapport från januari 2023. Metoderna ska bara användas i yttersta nödfall. Tvångsplacerade flickor, fortsätter myndigheten, är dessutom ”mer utsatta för otillåtna tvångsåtgärder än pojkar”.

Ivo har under det gångna året lämnat kritik mot Vemyra för en lång rad brister, däribland gällande bemanning, bemötande, hantering av registerutdrag, hantering av lex Sarah-anmälningar, personalens upprätthållande av rutiner vid avdelningen, personalens närvaro och användande av avskiljningar, fysiskt tvång och anpassning av vilka åldrar som blandas. Myndigheten har också påvisat att barn misshandlas av varandra på hemmet. En del av punkterna har Ivo avskrivit efter att myndigheten ansett att Vemyra antagit åtgärder, annan kritik kvarstår som icke åtgärdad. 

I en dom från förvaltningsrätten gällande tvångsvård meddelad i slutet av november, vittnar en ungdom om att hon börjat sköta sig när hon flyttats från Vemyra till ett annat Sis-hem. ”Enligt hennes egen uppfattning blev hon och andra ungdomar utsatta för bristande behandling, vilket föranledde olika stökiga situationer”, står det i domen, och ”de problem som fanns på Sis Vemyra finns inte på” det nya Sis-hemmet.

Chefen: ”Ska inte förekomma”

Institutionschef Johanna Karlsson säger till Dagens ETC att hon blir beklämd när hon hör talas om den typ av bemötande som kommit fram i ungdomarnas berättelser. 

– Det ska inte förekomma. Ingen ska bli utsatt för någonting på det temat i våra verksamheter. Vi ska säkerställa att alla som bor hos oss känner sig trygga. 

Det kan uppstå farliga situationer på ungdomshemmet och då kan medarbetarna behöva använda särskilda befogenheter, säger hon, och lägger till:

– Men det ska inte förekomma några fysiska ingripanden som inte har stöd i lag. Om det har förekommit någon form av övervåld i en sådan situation, så utreder vi alltid det. Vi har exempelvis övervakningskameror i stor del av lokalerna, så vi kan titta på filmerna. 

Att personalen ska ha misshandlat ungdomar på ställen som inte är videoövervakade, är ingenting hon känner igen.

Vi har också vittnesmål om att ledningen ska ha vägrat att titta på videoinspelningar, trots att en ungdom säger att hen har blivit misshandlad framför kameran.

– Det låter ju oroväckande om det skulle vara så. Min upplevelse är att alla har varit måna om att vi ska få fram och utreda vad som faktiskt har hänt.

Johanna Karlsson känner heller inte igen att ungdomar ska ha blivit hindrade från att prata med media. Det har de all rätt att göra, förtydligar hon. Inte heller uppgifterna om att ungdomar ska ha blivit nekade att ringa 112 är någonting som Johanna Karlsson känner igen. 

– Om en placerad ungdom vill göra en polisanmälan så ska vi bistå med det. 

Hon kan inte svara på huruvida hon känner till klagomålen om den anställde vi kallar Erik, eller varför han fått jobba kvar trots upprepade vittnesmål om övervåld, eftersom hon inte vill kommentera enskilda medarbetare.

– Men det jag ändå kan säga är att vi tar alla uppgifter om eventuella brister eller missförhållanden på allvar och utreder dem utifrån våra rutiner. 

Dagens ETC har sökt Erik. Han, Felicia, Mika, Saga och Moa heter egentligen något annat.