Att återvända till släkten är att möta Putins propaganda

Raisa säger att hon är rädd för inbördeskrig i Ryssland. Så stor kommer bitterheten att vara hos dem som stött det här kriget, tror hon, när det inte går som de hoppas. Värmen i Sankt Petersburg är nästan tropisk och Raisa går runt barbent i sitt hem, klädd i bara en blus och stilig för sina sjuttio år. Enligt hennes ordval har TV:n gjort människor till zombier. ”Dumskallar” säger hon upprört; ”med imperieföreställningar, fast de lever i fattigdom!” Det sista syftar på lönerna och pensionerna. Själv är hon driftig, självständig och har höga anspråk, handlar sin mat i Finland eller i Petersburgs finaste butiker; nästan inga varor i hennes kyl är inhemska. Hon arbetar fortfarande, säger att hon inte har råd att gå i pension.

Raisa gillar inte det hon kallar imperiemedvetandet. ”Vova tar oss till tredje världskriget” säger hon och menar Putin. Hon beskriver en manifestation hon gått förbi vid Aleksandr Nevskij-klostret, med insamling till stöd för ryska armén. Skyltar och banderoller om ”Natosoldater 20 mil från Petersburg”. Raisa återger hur hon ropat ironiskt till de 40-åriga männen: ”Snart är de här och tar kål på er!” Men så frispråkig är hon inte alltid; Raisa berättar hur hon hållit inne sin kritik av kriget under den senaste bilturen efter matvaror till Finland med en väninna och dennas vänner.