Debatt: Vill du rädda klimatet? Välj verkliga alternativ

Det pågår en viktig debatt inom den gröna vänstern om hur den ska gå tillväga för att stoppa klimatförändringarna. Andreas Malm och Alf Hornborg är inflytelserika intellektuella med viktiga poänger men missar målet genom att inte lyfta fram verkliga alternativ. Framgångsrika sociala rörelser behöver genomtänkta krav och strategier – inte Malms fokus på taktiska bomber eller Hornborgs passivitet.

I sin kommande bok ”How to blow up a pipeline” menar Malm att det är dags att fysiskt attackera de saker som konsumerar vår planet och detta har skapat debatt, globalt och i Sverige. Malms kollega på Lunds universitet, Hornborg, har till exempel argumenterat emot honom.

Vad är deras bästa poänger?

Malm har rätt i att det kan krävas civil olydnad från civilsamhället för att politisera den samtid som människor tar för givet och att det har använts med framgång för att utmana makthavare. En konfliktbaserad tolkning av sociala rörelsers historia visar hur metoden varit närvarande när flera uppskattade sociala reformer kom på plats – såsom kvinnlig rösträtt eller åtta timmars arbetsdag. Men den förstörelse av egendom som Malm förespråkar är en extrem och debatterad form av denna metod.

Hornborg har rätt i att klimatkrisen uppenbarligen inte handlar ”bara om en liten global överklass som skor sig på planetens bekostnad, utan om att den fossila energin utgör grunden för miljarder människors vardagsliv”. Det vill säga, när Malm spränger gasledningarna, vad är det som förhindrar att detta inte utlöser en våg av fascism bland massorna för att skydda de egna intressena – som ett av många möjliga hemska utfall?

En taktik såsom Malms sabotage av infrastruktur är bara meningsfull om den används i relation till ett tydligt strategiskt mål. Det är inte ett ändamål i sig att krossa. Och Hornborgs linje att vänta på en ”riktig kris” för att införa komplementära valutor saknar subjekt. Även vid en kris måste det finnas någon som förverkligar alternativ och även utan kris kan sociala rörelser bidra.

Forskning på sociala rörelser har visat att konkreta alternativ, reformer eller krav, som svarar på människors verkliga sociala problem har varit centrala i stora förändringsprocesser. Men vilka alternativ är verkligen önskvärda i relation till klimatmålen? Vilka kan verkligen leverera det önskvärda utfallet? Och hur ser man till att de förverkligas som en del av staten, som kan förändra förutsättningarna för människors vardag, på gott och ont. Om man nu är övertygad att dagens teknikoptimism och marknadsbaserade styrmedel inte kan leverera den förändring som krävs för att uppnå klimatmål, var ska man då fokusera sina klimat­politiska gärningar?

Fortsätt agera kollektivt genom civilsamhället med olika metoder för att mobilisera bredare massor och sätta press på makthavare. Utveckla tydliga krav med breda allianser som är baserade på gemensamma samtida och framtida intressen. Utgå ifrån etablerade klimatmål och en vetenskapligt grundad koldioxidbudget och sätt därefter ord på, och hitta underlag för, verkliga alternativ som svarar på människors verkliga och framtida sociala problem.

Om vi nu, till exempel, måste minska vår energiförbrukning, hur ser vi till att samhällsviktig verksamhet och mobilitet är tillgänglig människor i hela landet?

Ingen har alla svar men alla kan bidra på olika sätt och nivåer. Det är genom verkliga alternativ och genomtänkta strategier som människor kan engageras, inte bara med enskilda taktiker eller genom att passivt invänta en ”riktig kris”.