Debatt: Vi kämpar ständigt mot både gäng och politiker

Jag möter elever som kämpar på min skola i Rinkeby, de kämpar för att lyckas i skolan och få betyg. De kämpar för att komma in på bra gymnasieprogram som kan ge dem en framtid, och vi lärare sliter med dem. De flesta lyckats bra trots att de inte har svenska som sitt modersmål, kommer från jordens alla hörn och varit med om krig och flykt, befinner sig i trångboddhet i segregerat område och fattigdom.

Det är fantastiskt, trots de odds de har emot sig.  Det finns en del som inte lyckas, kraven är för stora för att nå för E nivå i ett betygssystem som kräver många teoretiska färdigheter. Eleven ska kunna resonera, analysera och kommunicera i olika former i tal och text i de flesta ämnena. Kraven för E-nivå i svenska ämnet är höga för någon som inte har haft kontinuerlig skolgång på grund av flykt eller krig och inte varit många år i Sverige, men nödvändigt för att komma in på gymnasiet.

En del elever som inte lyckas i skolan väljer en lättare väg till en skenbar framgång, den kriminella. Gängen florerar runt vår skola, av ungdomar som gett upp framtiden om att vara integrerade i svenska samhället och tröttnat på fattigdomen. De är ständig på jakt för att plocka upp nya medlemmar i sina hierarkier. Vi i skolan har ibland svårt att konkurrera med dem.

Det behövs betyg i tolv ämnen för att komma in på gymnasieprogram som kan ge högskolebehörighet och åtta ämnen för yrkesgymnasieprogram. Betyg E måste uppnåtts i svenska, engelska och matematik, oavsett program.  När elever inte når målen i många ämnen sätter vi i skolan in stöd och försöker hjälpa på det sätt eleven är i behov av.  Jag och andra lärare kämpar ihop med eleverna för att de ska lyckas med E-nivå. De flesta förstår att vi verkligen vill att de ska lyckas och tror på att de kan det, det gör att vi kämpar tillsammans.

Känslan efter en lyckad kamp är en stor seger, vi blir lika glada som eleverna. Samtidigt måste vi tänka på att vi är tvingade som skola att höja måluppfyllelsen varje år. Det vill säga att behöriga elever till gymnasiet måste öka varje år, för annars är det risk att skolan lägger ner. Tidigare var det bara behörighet till gymnasieprogram med högskolebehörighet som räknades in i skolans statistik, inte yrkesprogrammen. Det har som tur ändrats nu så att även de med behörighet till yrkesprogram  räknas in, så statistiken för behörighet har höjts på vår skola detta år.

Hur tänkte de bestämmande politikerna? Inga yrkesprogram räknades när det finns behov av människor som jobbar med traditionella yrken, sjukvårdsbiträde, rörmokare med mera, och en räddning för våra elever att gå ett gymnasieprogram som kan ge arbete. Hur många kommunala skolor har stängts ner på grund av den tidigare räknade statistiken?

Ökad måluppfyllelse är en effekt av en marknadsanpassad skola, att vinsten måste öka varje år. Varför är det så viktigt? En skolas ekonomi beror på antalet elever som kommunen finansierar med skolpeng för varje elev. Höjs inte måluppfyllelsen för skolan så har den svårt att konkurrera om elever från friskolor som ligger i samma område. En skolas anseende är viktig. Pratas det om att i den skolan får inte eleverna bra betyg, då väljer de föräldrar som har bättre förutsättningar att göra val av andra skolor där många elever får bra betyg.

Vad händer då? De elever som har föräldrar med sämre förutsättningar stannar kvar på skolan. De som oftast har svårast att nå betygen. Ingen friskola vill ha dessa elever för de kostar pengar och ger inte den vinsten som de flesta friskolor är på jakt efter. Hur tänker kommunpolitiker, vad ska dessa elever få plats någonstans om skolan läggs ner? Ska de tas upp i kriminella gängens hierarkier?

Vi har inte längre en skola för alla! Det enda som har betydelse är om skolorna och elever är lönsamma, där undervisningen och elevernas bästa inte är fokus. Jag undrar oroligt vilken effekt  detta skolsystem på eleverna, vår framtid?