Vi höjde skatten för att rädda äldreomsorgen

I intervjuer, på debattsidor och i riksdagens kammare återkommer regeringen ständigt till att man just nu stärker Sveriges kommuner och ökar statsbidragen. Bristen på verklighetsförankring vittnar om att ministrarna befunnit sig under en stenbumling de senaste två åren, snarare än på ett kontor i regeringskvarteren. I landets kommuner är läget nämligen allt annat än stärkt.

Tvärtom knappar kommunekonomerna febrilt på sina miniräknare för att få svart på sista raden. Socialförsäkrings- och äldreminister Anna Tenje (M) behöver bara slå upp valfri lokaltidning i landet för att förstå att äldreomsorgen drabbas av Moderaternas nedskärningspolitik. Det gäller oavsett om du befinner dig i Stockholm, Örebro eller Hörby.

Som förtroendevald är det kanske absolut viktigaste att beskriva verkligheten som den faktiskt ser ut. Och verkligheten, den ser tuff ut. Inflationen har varit en rejäl smäll mot hela välfärdssektorn, kostnaderna har ökat i en takt som intäkterna inte varit nära att matcha. Inflationen innebär också att regeringens ”stärkta” statsbidrag i praktiken är kraftigt försvagade. Enligt Sveriges kommuner och regioner (SKR) räcker regeringens tillskott om sex miljarder kronor till sektorn inte på långa vägar – med höjda pensionskostnader och ökade priser uppgår behoven till över 30 miljarder bara för att behålla befintlig kvalitet.

I Stockholm har Vänsterpartiet lovat väljarna att göra allt som står i vår makt för att freda välfärden från nedskärningar i dessa högst prövande tider. Vårt löfte till väljarna innebar också att vi i årets budget beslutade om en skattehöjning för att se till att undersköterskor, vårdbiträden och andra medarbetare i stadens äldreomsorg får behålla sina kollegor. Det vore oärligt av oss att – likt Anna Tenje – säga att tillskjutna medel till äldreomsorgen innebär en storsatsning eller kraftig förbättring. Det gör det inte. Men det innebär att stadens hemtjänst och vård- och omsorgsboenden kan ha kvar sin personal och bibehålla kvaliteten på omsorgen.

Det innebär också att stockholmarna faktiskt kan lita på Vänsterpartiet när vi säger att välfärden är vår högsta prioritet och att vi vid varje givet läge – så snart den ekonomiska pendeln svänger – kommer att genomföra satsningar som också innebär märkbara förbättringar i kvaliteten. Vänsterpartiets mål är en äldreomsorg där hemtjänstpersonalen inte tvingas räkna tiden i sekunder och där samhället har råd att ge alla som behöver en god omsorg.

För att behålla och rekrytera medarbetare behöver vi arbeta ännu mer aktivt med kompetensutveckling och i Stockholms stad stärker vi också rätten till heltid och arbetar för att kraftigt minska andelen timavlönad personal. Det förbättrar kvaliteten på verksamheterna, ger bättre arbetsmiljö och ökar möjligheterna att behålla kompetent personal i välfärden.

God välfärd kan inte effektiviseras fram, den måste få kosta.

I Stockholm har vi också brutit med de generella effektiviseringskrav som Moderaterna påtvingade verksamheterna under sin tid vid rodret. Istället går vi fram med generella uppräkningar för att skapa en bra grund för framtida förbättringar. God välfärd kan inte effektiviseras fram, den måste få kosta.

Vänsterpartiet i Stockholm har lovat väljarna att vara en tydlig motpol till den välfärdsfientliga politik som bedrivs av den borgerliga regeringen. Vi står upp för ett samhälle som ger äldre en trygg och meningsfull tillvaro och välfärdens medarbetare en god arbetsmiljö.

Till skillnad från regeringen skönmålar vi inte heller verkligheten. Istället lägger vi all vår kraft på att försöka förbättra den.