Vi har haft ett olagligt boende

Vårt bistånd har bestått av att täcka de mest grundläggande behoven, så som en varm plats att sova på, mat, nya kläder och all form av hygien. Självklarheter som borde vara rättigheter och en temporärt trygg plats för ett dygn eller två. Vi har förmedlat kontakter med läkare och juridisk rådgivning, och vi har bland annat köpt biljetter för att hjälpa dem att komma vidare.

Detta har skett med 100 procent ideell kraft, med folks privata pengar och resurser. Dag som natt har vi bemannat och roddat tillsammans med andra ideella krafter inom Göteborg. Det är solidaritet när den är som bäst, men också när den som mest behövs.

Snabbt räknat (i underkant) har vi haft 400–500 personer som passerat våra väggar, barn som vuxna. Vi har mötts av tacksamhet och glädje men även skuld, sorg och oro.

I skrivande stund håller vi på att avveckla vår verksamhet, inte för att vi inte behövs utan för att ansvaret behöver komma från annat håll, från kommuner och regering.

Ni får börja ta ansvar och det är nu.

Sverige har precis som andra länder inom EU skrivit under Dublinförordningen, en förordning som innebär att du är tvungen att söka asyl i det första EU-land du som flykting anländer till. I korta drag innebär detta att du vistas olagligt i ett land om du inte ämnar söka asyl där. Om du redan blivit lagförd i ett annat EU-land kommer du enligt Dublinförordningen bli utvisad dit för att tvingas söka asyl där. Detta i en värld där vi älskar det fria valet och ser det som en rättighet – det är hyckleri.

I vår politik har vi länge velat upphäva Dublinförordningen och vi har nu ställt det som krav i ett öppet utlåtande.

Regeringen ägnar tid åt att sitta i sammanträden och möten med EU och väntar på att lösningen ska komma serverad till dem. Det fun-gerar inte, det borde vara färdigfikat med EU. Vi vill se ställningstagande och handling. Brandtal med tomma löften och klappar på varandras axlar hjälper inte nu. Vi har chansen och makten att ta ställning och föregå med gott exempel i stället för att förekommas och vänta på att storebror ska beordra oss i hur vi ska agera.

Klarar vi inte av att få alla våra svenska kommuner att gemensamt ta ett lika stort ansvar, kommer det aldrig gå att få igenom att EU-länderna ska ta ett gemensamt ansvar.

Vi ser inget agerande från regeringshåll och politikerna i Göteborg är mest nöjda med att de först nu kommit igång med att lösa akuta boenden. Och om jag inte tar fel upprättades Gärdsåsskolan, förvisso med ert goda minne, i enlighet med sociallagen utan politiska beslut. Ledsen, men ni är sist på bollen.

Vi avvecklar vår flyktingverksamhet på Andra Långgatan, men inte vårt engagemang. Jag och många med mig kommer att fortsätta där vi behövs. Men vi lämnar ansvaret till er.