Debatt: Vi behöver specialistmottagningar för kvinnors omvända pubertet

Andra är negativa för att de anser att det kväver kvinnokampen. Jag anser att kunskap är makt och tycker att den brister både hos kvinnorna och vården.

Jag är en av dem som tidigare i höst kom med en bok i ämnet för att underlätta för kvinnor. För att ge dem mer kunskap i frågan, för att få dem att känna sig inkluderade och ge dem en medicinsk bas och på så sätt ge dem möjligheten att ställa krav på vården. Min bok ”Perimenopower” är inte ett inlägg i kvinnokampsdebatten kring klimakteriets vara eller icke-vara. Jag har till och med valt att utesluta det ordet på grund av att det är så otroligt laddat - det är en medicinsk bok, faktagranskad av en överläkare i gynekologi. Den beskriver ett tillstånd som majoriteten av alla kvinnor hamnar i.

Klimakteriet, eller perimenopausen som är det ord jag försöker mynta, sägs vara en omvänd pubertet. Vi får mens när vi är i tonåren och den upphör när vi närmar oss medelåldern.

När vi är i tonåren kan vi gå till en ungdomsmottagning och få stöd. Vi kan få tips och råd om mens, om preventivmedel och vad vi ska göra för att må bättre. Men när vi hamnar i den omvända puberten finns ingen hjälp att få.

Varför finns det inte mottagningar runt omkring i landet med läkare som är specialiserade på den här perioden i kvinnans liv? Varför ska vi behöva betala dyra pengar till de få privata mottagningar som finns för att få hjälp?

Min allmänläkare på vårdcentralen ville sjukskriva mig för depression. Ville att jag skulle ta antidepressiva eftersom han ansåg att jag var på väg in i en utmattning. Jag vägrade lyssna och började researcha själv. Såg plötsliga samband och insåg att jag var på väg in i någonting som hade att göra med att min mens skulle upphöra. Det resulterade i en bok.

En nära vän till mig som jobbar som allmänläkare på en vårdcentral sa att sjukskrivningarna minskade markant i hans upptagningsområde när han remitterade patienterna vidare till gynekologen. Men det finns tyvärr idag även okunskap hos gynekologerna vilket gör situationen ännu mer komplex.

Tänk om det är så att vår utmattningsdepressionsexplosion i samhället i grunden har att göra med en hormonell obalans? Tänk om det är ett feltänk inom vården som gör att kvinnor med sömnsvårigheter och nedstämdhet inte får den vården de EGENTLIGEN skulle behöva? Tänk om det är så att man är på väg in i menopausen och inte in i väggen?

Det är hög tid att landstingen börjar se oss medelålders kvinnor som en prioriterad grupp. Det är helt enkelt dags nu. Nu bubblar det överallt och det kommer inte att sluta bubbla förrän vi är där. För vi ger oss inte. Det är en superkraft att vara kvinna. Men under den här perioden är den superkraften lite dold. Jag vet att den finns där. Det gäller bara att veta hur man ska hitta tillbaka till den. Och för det krävs rätt vård och stöd.