Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vems miljörörelse är det egentligen?

Klimatdemonstration i Malmö 2019.
Klimatdemonstration i Malmö 2019. Bild: Bild: Johan Nilsson/TT

Dagens ETC.

Driver den gröna rörelsen bort människor med att vara elitistiskt? Och går därmed miste om all den kraft som finns hos dem som inte har samma ekonom­iska förutsättningar? Ja, det finns en sådan risk, skriver Joakim Billtén.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

En forskare på ett av Sveriges främsta lärosäten för miljöstudier antydde nyligen till mig att studenter som måste jobba under sina studier är någon slags lurendrejare som tror att de är smarta som lyckas få D i betyg samtidigt som de jobbar. Samma forskare uttryckte också en okunskap om att de allra flesta elever som studerar på heltid faktiskt får pengar av sina föräldrar.

Genomsnittet är enligt Universitets- och högerskolrerådet 3 100 kronor men många får också 0 kronor vilket gör att många får långt mer än 3 100 kronor. En av tre uppger också att någon annan betalar deras boende och en av tre upplever ekonomiska svårigheter.

Det är alltså mycket vanligt att heltidsstuderande ungdomar blir försörjda i någon mån av någon annan. Inget fel i det, men alla har inte de nätverken omkring sig. Och de som inte har dessa nätverk har inget annat val än att jobba.

Att en i övrigt mycket kunnig person inte är medveten om detta är en indikator på att det finns stora och skadliga klassklyftor inom miljörörelsen. Att hen uttrycker sig på ett nedlåtande sätt kring dessa studenter är en naturlig följd av den okunskap som kommer av sådana klyftor. 

En miljörörelse som lägger stor vikt vid att individer måste göra andra val måste nästan per definition vara så inkluderande som möjligt och därigenom få en förståelse för att alla inte har tillgång till samma valfrihet. Det är, för många, inte så enkelt som att sluta äta kött, byta till ett mindre miljöfarligt jobb eller cykla. Sådan kunskap kan man inte läsa sig till på högskola utan den kan bara uppnås om man möter och interagerar med en mångfald av människor.

Faktum är, som exemplet ovan visar, att i vissa fall kan högskoleutbildning istället skapa en chimär av insikt där man förutsätter att om man är välutbildad så vet man allt man behöver veta. Den fällan har vi nog alla gått i. 

Därför är det viktigt att vi, som har haft möjlighet att gå andra vägar, också aktivt och konsekvent anstränger oss för att lyssna på och inkludera de som inte haft samma möjligheter att delta i kunskapsskapande processer. De har andra, heterogena, erfarenheter och kunskaper och utgör inte sällan en majoritet av det folkliga stöd som miljörörelsen desperat behöver.

Att ignorera dessa perspektiv är att via avsiktlig okunnighet lägga krokben för miljörörelsen. Det riskerar dessutom att skapa känslor av alienering och därmed förakt hos just de människor som behöver vara våra allierade. 

Varenda nu levande människa har ett egenintresse i att vår planet kan uppbära mänskligt liv. Att miljörörelsen ännu ej lyckats omsätta detta intresse till kraftfull handling bör leda till en ordentlig självrannsakan och en av de linjer som denna självrannsakan bör ta är den stora okunskap om varierande socioekonomiska förutsättningar som inte bara lett till att viktiga perspektiv och smarta lösningar missats utan även öppnat dörren på vid gavel för de populistiska krafter som gärna baktalar miljörörelsen.

Det räcker inte för en kunskapsbaserad rörelse att veta vad som är rätt och fel utan den måste även vara lyhörd inför vad andra tycker är rätt och fel, för att sedan på ett ärligt och engagerat sätt diskutera dessa frågor, inte i syfte att pådyvla någon sin egen uppfattning utan för att komma till en punkt där man i någon mån kan enas.

Utan en enighet om vad som behöver göras kommer knappt något att bli gjort. 

00:00 / 00:00