Debatt: Varför tycker Löfven att jag borde betala mer i hyra?

Studentlägenheten kändes för liten när jag och min sambo fick barn. Vi började leta efter ett nytt ställe och ansökte om en mängd lägenheter via bostadsförmedlingen. Jag trodde att ett förstahandskontrakt i Stockholm var onåbart, men som genom ett mirakel blev vi erbjudna en nyproducerad trea i stadsdelen Årsta.

Missförstå mig inte nu. Jag är tacksam för den här lägenheten och för att min dotter får ett eget rum. Det enda problemet är att hyran är hög. Väldigt hög. I vanliga fall hade jag och min sambo klarat kostnaderna med viss marginal, men nu när hon är föräldraledig räcker inte pengarna. Vi går back varje månad.

Givet den erfarenheten har jag svårt att förstå borgerliga politiker som brinner starkt för en friare hyressättning. Än mindre förståelse har jag för att Socialdemokraterna – partiet där jag själv är medlem – nu går dem till mötes.

Enligt överenskommelsen mellan S, MP, C, och L ska den tillträdande regeringen införa marknadshyror i nyproduktion. Hyreshöjningar i befintliga bostäder ska utredas, till exempel om bostaden ligger i ett attraktivt läge eller har moderna vitvaror. Dessutom ska eventuella konflikter inte längre förhandlas i hyresnämnden, utan istället hänskjutas till en skiljedomstol.

Samtliga av de här förslagen stärker fastighetsägarens position på hyresgästens bekostnad. Det är mycket olyckligt eftersom bostadsmarknaden i grunden redan är ojämlik. Fastighetsägaren har många potentiella hyresgäster att välja mellan, samtidigt som den bostadssökande inte har annat val än att betala vad de kostar. Friare hyressättning, i kombination med nuvarande bostadsbrist, innebär sannolikt att sådana som jag och min sambo inte skulle ha råd med en nyproducerad trea i Årsta.

Som socialdemokrat känner jag mig aningen förvirrad. För mig är socialdemokratins syfte att omfördela makt från de som har kapital till dem som inte har kapital. Här accepterar partiledningen det rakt motsatta och låter vanligt folk betala mer till de fastighetsägare som redan lever gott. En slags omvänd fördelningspolitik.

Någon kanske vill invända att de rödgröna bara fick 40 procent av rösterna och att det inte finns majoritet i riksdagen för en social bostadspolitik. Vidare kan detta ha varit en nödvändig kompromiss för att undvika en M-KD regering, som troligen hade gått ännu längre i liberaliseringen av hyresmarknaden.

Det kanske är sant. Men i detta svåra läge måste vi socialdemokrater ställa oss frågan: Vilka ska ge partiet en framtida majoritet? Om socialdemokratins företrädare administrerar högerns klasspolitik – kan vi då räkna med hyresgästernas ovillkorliga stöd i valet 2022?

Jag tvivlar på det.