Debatt: Varför skyddar vi inte längre arbetstagarna?

Det är varken mänskligt, värdigt eller rättvist att så många i vårt land går upp klockan sex på morgonen för att inte släppa blicken från telefonen i hopp om att få gå till jobbet, skriver Lisa Sergeeva (V).

Kära Sverige, vad har hänt? Anna stiger upp klockan sex varje morgon, oavsett vilken dag i veckan det är. Hon måste vara redo att springa iväg på ett jobbpass, om hon får möjligheter till ett sådant. Mobilen är fastklistrad i Annas högra hand, den följer till och med in på toaletten, allt för att inte missa det där viktiga sms:et eller samtalet där de ber henne att komma in och jobba idag. Hon är utbytbar, det vet hon om. Anna vet inte hur mycket hon kommer att tjäna denna månad. Eller nästa. Bemanningsföretaget råder henne att ”spara undan lite pengar” de månader hon tjänar mer. Anna kan varken planera sin semester, ledighet eller ens sin ekonomi, då hennes inkomst är oförutsägbar och enligt bemanningsföretag hellre bör kalkyleras som ”en årsinkomst” än en månadsinkomst. Anna är långt ifrån ensam. Annas vardag är många andras vardag. 77 procent av ungdomsmedlemmarna inom Handels har en visstidsanställning, och av dessa är det 34 procent som har haft sina visstidsanställningar i mer än fyra år. Av de som jobbar deltid har 86 procent gjort det i mer än fem år.

”Hellre en osäker anställning än ingen anställning alls” är borgarnas mantra och verkar vara rubriken till deras heliga skrift. Psykisk ohälsa och stress ökar i vårt samhälle, samtidigt som Moderaterna talar om att det ska löna sig att arbeta. Borgarna tar sig även friheten att ställa ett ultimatum: jobb eller bidrag. De stryker arbetsgivare medhårs samtidigt som de sakta stryper människor som inte har turen att få en trygg anställning.

Kära Sverige, vad har hänt? Varför skyddar vi inte längre arbetstagarna? Vinst har kommit till att bli det vitala i ett företag, så viktigt att det nu även kompromissar säkerheten på arbetsplatser. Byggarbetare på Fortum saknar kollektivavtal och mister två kollegor i en arbetsplatsolycka samtidigt som Arbetsmiljöverket konstaterar att det på över hälften av arbetsplatserna inom vården finns behov av åtgärder med anledning av psykosociala risker. Men visst fungerar verksamheten bra så länge budgeten är felfri?

Sverige måste börja ta ansvar. Vi kan inte längre stressa ungdomar in i otrygga visstidsanställningar. Vi ska bygga ett land som är ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart. Social hållbarhet byggs med mänsklighet, värdighet och rättvisa. Det är varken mänskligt, värdigt eller rättvist att så många i vårt land går upp klockan sex på morgonen för att inte släppa blicken från telefonen i hopp om att få gå till jobbet. Det är heller inte mänskligt, värdigt eller i närheten av rättvist när människor som utför samhällets kanske viktigaste arbete är i riskzonen för fysisk och psykisk ohälsa. Vi måste sluta främja osäkra anställningar, heltid ska vara en självklarhet och deltid en möjlighet. Kära Sverige, nu tar vi ansvar.