Debatt: Våra högerpolitiker är farligt nära 30-talets retorik

Vi befarar att våra politiker i sin retorik förändrar synen på människan och människans värde. Man lägger fram en migrationspolitik där man placerar sig på den lägsta nivå som anständigheten föreskriver, det vill säga den lägsta europeiska nivån. Motivet för detta är att vi först ska klara av den egna välfärden innan vi lyfter blicken och ser den nödställda människan. Sverige är inte längre det land som så självklart ställt upp för den som behöver skydd. Risken är stor att vi följer Danmark i spåren och därmed förlorar mycket av det som konstituerar oss som människor! Politiken för oss bakom ljuset och får oss att tro att den rätta vägen är den restriktiva och avståndstagande migrationspolitik som framkallar så negativa handlingsmönster. Danmark försöker ”maniskt mota bort de invandrare som skulle kunna bli dess räddning”, skriver Petter Larsson i Aftonbladet den 12 april, och syftar på ett land med en åldrande befolkning där behovet av yngre arbetskraft är uppenbar. 

Den invandrade befolkningen är en resurs och kan utgöra en möjlighet för Sveriges fortsatta utveckling på flera områden men då måste den goda integrationen skapas. Det gör den inte med tillfälliga uppehållstillstånd och osäkra levnadsvillkor.

En av Pensionärsupprorets paroller är att migrationspolitiken inte får förminskas till ett spel om den politiska makten. Just det sker just nu. De högerpopulistiska partierna har blivit allt tydligare i sitt avståndstagande till asylsökande. Det uttrycks i främlingsfientliga uttalande som ”med invandringen importerar vi kriminaliteten” (Åkesson) och blåbruna krav på utvisning ”innan brott ens begås” (Kristersson). Det förekommer negativa kommentarer om etnicitet och religion; Richard Jomshof (SD) sa i SVT: ”Jag lider med alla människor som tvingas födas i de här länderna under islam som enligt mig är en avskyvärd ideologi och religion.” Med dessa uttalanden ligger vi nära situationen i Sverige på 1930-talet när antisemitismen var utbredd, inte minst inom parlamentet. En förskräckande beskrivning har Ola Larsmo gjort i DN den 15 juni. Larsmo skriver: ”Den 22 februari 1939 korsas en gräns i svensk politik. Under en hätsk debatt om flyktingmottagande visar sig flera riksdagsmän öppet antisemitiska.”

Bondeförbundaren Otto Wallén citeras hos Larsmo: ”Den asiatiska folkstammen passar icke i sällskap med vår hyggliga svenska folkstam”. Våra politiker till höger är idag farligt nära 30-talets retorik. När försåtlig, ofta lögnaktig retorik, går före fakta omfattas allt fler människor av åsikten att vi inte kan ta emot fler flyktingar. Vi undrar ofta vad våra politiker baserar sina uttalanden på. De redovisar sällan källor och journalister efterfrågar inte dessa heller när det gäller migrationspolitiken. Pensionärsupprorets paroller har sitt ursprung i begreppet solidaritet, ett begrepp som inte beaktas och används idag. För att inte hamna i 30-talets antisemitiska och negativa människofientliga strömningar menar vi att solidariteten, som är en del av oss som människor, måste återkomma i den politiska retoriken.