Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Var inte så rädda fördemokratisk utveckling

”Det finns idag ett växande gap mellan den etablerade partipolitiken, den i riksdagen, och de breda rörelser som finns utanför”, skriver debattörerna.
”Det finns idag ett växande gap mellan den etablerade partipolitiken, den i riksdagen, och de breda rörelser som finns utanför”, skriver debattörerna. Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Dagens ETC.

”Huvuduppgiften måste vara att förmå många människor som oroas av miljö- och ­klimatkrisen att över huvud taget rösta grönt”, skriver Per Gahrton och Lotta Hedström (25/1). Nej, den uppmaning vi behöver rikta idag handlar nog snarare om att få många att överhuvudtaget rösta
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Det finns idag ett växande gap mellan den etablerade partipolitiken, den i riksdagen, och de breda rörelser som finns utanför. Miljoner unga demonstrerar på gatorna. ”Sluta med ert bla, bla, bla. Vi kräver handling!” Det är deras budskap. Men de får inga svar. När de demokratiska institutionerna inte kan leverera det som medborgarna frågar efter uppstår det en misstro. Den finns här i Sverige också, inte bara i USA. Den kan fyllas med alltifrån uppfattningar om att ”politik är skit” till antivaxxare och icke-­demokratiska rörelser. Vi ser det runt omkring oss och vi ser det här. Och vi ser hur antalet medlemmar i politiska partier generellt sjunker.

Det är en form av den representativa demokratins kris som vi befinner oss i, samtidigt som vi är i en akut klimatkris. Då måste vi våga tänka nytt – både till form och innehåll.

Till formen är Klimatalliansen inget traditionellt parti. Vi är en rörelse, mycket brokig, spridd över hela landet, med professorer och aktivister, präster och studerande, kulturarbetare och förskollärare med flera. Vi har ambitionen att vara en brygga mellan den växande klimatrörelsen och den etablerade politiken. Vi vill med våra systemförändrande politiska krav vara en blåslampa i baken på politiken, under valrörelsen och i riksdagen om det behövs.

Den historieskrivning som Gahrton och Hedström ger i artikeln stämmer inte med verkligheten. När MP kom anklagades ni för splittring av bland andra Vänsterpartiet. Men er närvaro gjorde att många partier fick skärpa sin miljöpolitik och när ni kom in i riksdagen, åkte ut och kom in igen, gick både V och C framåt.

När Fi kom haglade anklagelser om splittring från både MP, V och S-kvinnorna. Sanningen var att samtliga feminister i samtliga partier fick luft under vingarna och talet om kvinnolöner och gnälliga kärringar ersattes av insikter om strukturella problem och mänskliga rättigheter. Slutsats – sakfrågorna vinner på att politiken utvecklas.

Lördagen den 12 februari ska Klimat­alliansens medlemmar bestämma om vi ska registrera partibeteckning inför valet 2022. Styrelsen förordar det. För att få underlag till vårt beslut beställde vi en opinionsundersökning där vi frågade: ”Skulle du kunna tänka dig att rösta på ett parti som har som mål att överordna klimatfrågan och jobba partiöverskridande?” Hela 35 procent av de tillfrågade svarade ”ja” (32 procent svarade ”tveksam, vet ej”).

Svaren skiljer sig tydligt åt, ­beroende på vilket riksdagsparti man sympatiserade med. De fyra mest positiva väljargrupperna är de från Centerpartiet (60 procent), Miljöpartiet (87), Socialdemokraterna (44) och Vänsterpartiet (45). Av Liberalernas väljare ger 27 procent sitt stöd, medan 22 procent av Moderaternas väljare gör det. Minst stöd finns hos Kristdemokraternas väljare (14 procent) och Sverige­demokraternas (18 procent).

På frågan “Tycker du att dagens partier driver klimatfrågorna tillräckligt mycket?” är Miljöpartiets och Vänsterpartiets väljare mest missnöjda (98 procent respektive 76). Även de som röstat på Socialdemokraterna (50), Liberalerna (45) och Centern (51) är i stor utsträckning missnöjda.

Hos unga mellan 18 och 29 år var siffran 53 procent och kvinnor är överlag betydligt mer missnöjda med den förda klimatpolitiken.

Unga riskerar att inom tio års tid leva i ett land där sommaren 2018 framstår som ett normal­tillstånd (Johan Rockström, SvD 13/7 2019), med påföljande värmeböljor, ­extrem torka, vattenbrist och bränder. Påfrestningarna för Sverige blir i sådana fall att stora.

I ett globalt perspektiv ­riskerar dagens unga generation att drivas runt på flykt, på en nivå som vi aldrig tidigare upplevt. ­Kostnaderna i spåren av ett sådant mänskligt ­lidande närmar sig det ­astronomiska.

Det är inte konstigt att de unga vill se ledare som agerar. Kanske kan de se en möjlighet i en rörelse som Klimatalliansen. En ny rörelse som inte är nedtyngd av gamla strukturer och arbetssätt, och som möter mänsklighetens största utmaning med att vitalisera demokratin och ta helt nya grepp.

Vi överordnar klimatfrågan, vi vitaliserar demokratin och vi kan bygga en bro från ungas aktivism rakt in i Sveriges riksdag.

00:00 / 00:00