Debatt: Vänd tågproblem till möjligheter med magnettåg

Svensk politik har blivit kortsiktig och turbulent. Den främsta orsaken är att det inte längre finns någon investeringsbudgetering i statsfinanserna. Utan ett investeringsperspektiv får vi ingen långsiktig framtid. Satsningen på nya stambanor och snabba tåg är en sådan fråga som kommer i kläm. Är det för eller emot höghastighetståg som gäller? Nästa val kan fälla avgörandet. Kommer hela projektet att stoppas? Höghastighetståget borde ha baserats på breda majoriteter i riksdagen. Den nuvarande situationen avspelar den extrema kortsiktigheten i en fråga som berör en ny infrastruktur som ska gälla i 100 år och där planeringen har pågått sedan 2014.

Den politiska debatten har helt handlat om för eller emot höghastighetståg. Båda dessa alternativ är emellertid kompromisser som inte adresserar hållbara alternativ för framtiden. V och MP förordar höghastighetståg, kosta vad det kosta vill. S lade dock ett kostnadstak vilket tvingade ner topphastigheten från 320 km/h till 250 km/h, varvid nästan all restidsnytta uteblev. M startade höghastighetstågsprojektet 2014 och förordade projektet fram till 2017, men hoppade sedan av allt utom Ostlänken - beroende på ökade investeringskostnader. Övriga partier på högerkanten är helt emot höghastighetståg. Men, samtidigt finns samma behov av att öka kapaciteten i systemet.

Problemen i höghastighetstågsprojektet radar upp sig:

1. Det blir marginell tidsnytta på grund av förseningar när trafik blandas på spåren

2. Sämre tidsnytta ger ingen överflyttning av passagerare från andra trafikslag

3. Det blir mycket höga underhållskostnader för den blandade trafiken på spåret

4. Investeringskostnaderna ökar hela tiden och är mycket högre än utlovat

5. De höga kostnaderna ger ännu färre resenärer på grund av dyra biljetter

Pilotprojektet Ostlänken beräknas vara färdigbyggt 2035 och är redan omodernt eftersom bland annat Kina har byggt långa pilotprojekt för magnettåg redan om fem år.

Underhållskostnader är en central fråga eftersom de i nuvarande förslag för Ostlänken 250 km/h, överstiger investeringskostnaderna. Trafikverkets generaldirektör gjorde redan i augusti 2018 en pudel och erkände i SvD att underhållet på tågsystemet borde ha prioriterats långt tidigare i Sverige. Det var ett kortsiktigt tänkande som hade skapat problemen. Vi känner idag väl till konsekvenserna av det kortsiktiga tänkandet som gav oss en stor underhållsskuld. Det skapade rekordmånga förseningar i tågsystemet. Vi upplever hur järnvägssystemet går sönder. Rälsen går av, kontaktledningar rasar ner och nu senast är det säkerhetsrisker med att åka tåg. Denna omoderna teknik har pressats till sin bristningsgräns. För magnettåget gäller istället att vagnarna flyter strax ovanför banan och därför undviks friktionen som skapar det stora underhållsbehovet. Magnettåget skakar inte och dess underhållskostnader ökar därför inte vid högre hastigheter. Det långsiktigt hållbara alternativet är magnettåg som både möter miljökraven, har klart lägre kostnader och kan öka kapaciteten avsevärt.

Vid årsskiftet 2020/2021 angav Trafikverket en annorlunda prioritering genom att lägga pengarna på underhåll och i ”Ramen” (10-års budgeten) ta bort satsningen på höghastighetståg. Därmed tvingade Trafikverket fram en uppgradering av investeringar i förebyggande underhåll. Regeringen svar på detta var att öka Ramen och därmed kunna föra tillbaka satsningen på höghastighetståget. Men, Trafikverkets nya prioritering av underhållskostnader borde väl också avspegla sig i framtidssatsningen höghastighetståg? Nej, så är inte fallet eftersom det är höghastighetståg på betongspår (fixerat spår) för hastigheter mellan 320-350 km/h som ger något lägre underhållskostnader. Denna lösning är nu övergiven på grund av dess högre investeringskostnader, som det inte finns någon investeringsbudget för. Kommer en borgerlig regering nu att ta bort hela pilotprojektet Ostlänken? Orsaken till problemen är kortsiktigt tänkande där projektet reaktivt backar in i framtiden och lämnar över kostnader på framtida generationer. Detta är ohållbart.

Magnettåget kan byggas snabbt och möjliggör istället långsiktig hållbarhet:

1. Ca 70-80% lägre underhållskostnader, utan ökade investeringskostnader. 

2. Mindre än hälften så mycket betong i konstruktionen jämfört med höghastighetståg på bro, så kallade landbroar. 

3. Mycket högre farter (400-600 km/h), vilket ökar pendlingsmöjligheterna.

4. Fyra gånger så hög acceleration, vilket möjliggör fler stopp på resan utan att förlora för mycket tid.

5. Mycket lägre bullernivåer, med mera.

Vad gör då Trafikverket? På deras hemsida (2021-07-01) kan vi läsa om deras teknikkonservativa argument som sägs förklara varför de inte utreder magnettåg (maglev) trots att det ger bättre prestanda, samt att:

”Ökad kunskap behövs om snabba landtransporters potential att bidra till Agenda 2030-målen och tillgänglighet i ett hållbart samhälle. Därför finansierar Trafikverket ett forskningsprojekt kring snabba landtransporter såsom maglev och Hyperloop.”

Detta ”forskningsprojekt” var ett beställningsuppdrag till Ramboll som avrapporterades för ett halvår sedan (2020-12-18) och där till exempel underhållskostnaderna inte fanns med och Agenda 2030-målen exkluderades. Samtidigt låtsas Trafikverket och Ramboll att Hyperloop är ett verkligt alternativ, vilket inte är sant eftersom det ännu inte finns någon relevant testbana i hela världen för Hyperloop. Magnettåg (maglev) har testats mycket noga under minst 20 år. Att jämställa magnettåg och Hyperloop på detta sätt visar att Trafikverket ger falska förutsättningar till våra politiker istället för att undersöka reella möjligheter.

Omvandla problem till möjligheter och fokusera på att seriöst studera magnettågalternativ! Detta har potential att ena idag motstridiga politiska viljor.