Debatt: Välfärdsstaten där vi alla behövs

I Dagens ETC (23/7) uppmanar Anton Andersson vänstern och socialdemokraterna att ta upp kampen mot SD genom att ta ställning för välfärdsstaten. Detta skulle innebära att man lämnade den nyliberala ekonomiska ideologi, som dominerat sedan 1985.

Sverige behöver fler invånare. Men de måste tas emot med kunskap om problemen och möjligheterna. En nyfödd baby kostar också samhället. Alla som bor i Sverige ska få vad de behöver för att bli medborgare.

I DN den 22 juli sörjer America Vera-Zavala det försvunna Sverige som hon kom till som flykting 1979. Olof Palme tog tydligt ställning för världens förtryckta folk, det var en tid då faktiskt Sveriges ”namn ärat flög över jorden”. Kända liberala tänkare som J.K. Galbraith i USA och en stor majoritet av fattiga länder beundrade välfärdsstaten Sweden, The Middle Way. Vi gick från att ha varit Europas fattigaste land i slutet av 1800-talet till världens rikaste och mest jämlika land. Det främsta ekonomiska målet för staten var ”full sysselsättning”. Inga nödhjälpsarbeten utan viktiga jobb till avtalsenliga löner.

1985 bytte vi ekonomisk politik, inte till något nytt utan till samma gamla låt-gå-system som lett till fascism på 1930-talet. Inflationsbekämpning blev viktigare än jobb. Hur kan man tro att det bara är privata företag som skapar resurser och att allt ska finansieras ”krona för krona”? Ingen skillnad görs på statens investeringar och driftskostnader. Det är bisarrt!

Äntligen börjar man reagera! LOs ordförande Karl-Petter Thorwaldsson uppmanar regeringen att låna till investeringar.

Vi ska självfallet inte fortsätta med produktion från onödiga eller destruktiva företag för att hålla oss sysselsatta! Det finns många lockande och väsentliga uppgifter.  Johan Ehrenberg visar att den nödvändiga omställningen av samhället för att stoppa miljöförstöringen är full av intressanta projekt och kommer attge arbeten över hela landet. Alla behövs!