Vad ska Migrationsverket med alla miljarderna till?

Arbetslösheten i Sverige sjunker ner mot 4,5 procent för inrikesfödda, en grupp som har en stark förankring på arbetsmarknaden, medan arbetslösheten ligger kvar på höga nivåer för utsatta grupper, vilket ökar polariseringen på arbetsmarknaden. Sedan 2011 har svårigheterna ökat för utomeuropeisktfödda, funktionsvarierade och förgymnasialt utbildade. Dessa grupper har tillsammans med gruppen 55+ mycket svårt att komma in på arbetsmarknaden.

De utsatta grupperna har i dag en tredjedels jobbchans jämfört med ”Ej utsatta grupper”, cirka 5 procent jämfört med cirka 14 procent (Källa: Arbetsförmedlingen). Sverige ligger i dag i topp med den kanske skarpaste polariseringen på arbetsmarknaden i hela EU.

Den socialdemokratiska partiledningen (Löfven, Damberg och Andersson) uppmärksammade år 2013 det då växande problemet med obalans på arbetsmarknaden. Nu har vi en rödgrön regering och en situation i Sverige där matchningsgapet ökar ytterligare. Vi har en hög arbetslöshet bland utsatta grupper och det finns jobb – men de arbetssökande kan inte ta dem.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Varje år lämnar dessutom mer än 100 000 personer i Sverige arbetslivet för att gå i pension. Skandia genomförde 2013 en undersökning ”Seniorbarometern”. Svaren angående att svenskar pensionerar sig bekräftar den etablerade bilden av att många känner sig trötta och slitna, var tredje svarar så.

Men den dominerande anledningen är en önskan om mer fritid. Det svarar drygt sex av tio nyblivna pensionärer. En lösning som bör provas är att engagera personer som går, eller nyss har gått i pension, för att fungera som mentorer/handledare i instegsjobb för utsatta. Pensionärerna kan erbjudas en skälig lön från staten för att fortsätta på sin gamla arbetsplats ett litet tag till och fungera som aktivt stöd till utsatta personer som behöver komma in på arbetsmarknaden. I en sådan ”on the job training” går det också att identifiera om det behövs specifik tilläggsutbildning, som kan förhandlas fram mellan inblandade parter.

Finns det medel för en sådan satsning?

I en debatt med Migrationsverket kunde jag bevisa att det finns cirka 20 miljarder i ”felräkningspengar” i statsfinanserna. Siffran baserar sig på Migrationsverkets eget underlag i februari 2016. Migrationsverkets underlag i februari låg också till grund för vårbudgeten 2016, då regeringen avsatte 31 miljarder till Migrationsverket baserat på prognosen att det ska komma 100 000 asylsökande 2016. Det uppstår dock en betydande kostnadsbesparing genom den mycket restriktiva flyktingpolitiken som nu gäller.

Prognosen reviderades den 27 april ner till 60 000 och då uppgav Migrationsverket att de skulle spara 6,4 miljarder. En ny revidering skedde den 25 juli till 34 500 och då med en besparing på ytterligare 2,1 miljarder. Migrationsverket redovisar alltså en besparing på 8,5 miljarder, baserat på dessa nedskrivningar av prognosen, istället för 20 miljarder. Ett rimlighetstest visar att det kom cirka 70 000 fler asylsökande 2015 och kommer cirka 50 000 färre 2016, jämfört med 2014. Ökningen och minskningen balanserar alltså ut varandra över tiden.

Vad ska Migrationsverket med alla miljarderna till? De medel som frigörs ska av rättviseskäl öronmärkas för aktiva insatser för de utsatta grupperna, eftersom medlen redan är budgeterade för dem.

Om vi kan investera oss ur matchningsproblemen finns det möjligheter att vi kan får tillbaka ett solidariskt samhälle där utsatta minoritetsgrupper betyder något.