Debatt: Undermåligt i media trots existentiell kris

I de svenska publicitetsreglerna står det att ”massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling”. Att man ska kontrollera faktauppgifter och att man ska ”återge alla parters ståndpunkter”. Men svenska medier har uppenbara problem med att förmedla relevant och korrekt information om klimatkrisen och klimataktivism.

Mellan den 15 och 22 september pågick en aktionsvecka där 130 organisationer och rörelser med en mängd olika aktiviteter visade civilsamhällets engagemang för social- och klimaträttvisa. Det fanns totalt minst 150 aktioner riktade mot verksamheter som driver på utsläppsökningar och som inte tar klimatkrisen på det allvar som krisens dignitet förtjänar. Aktionerna pågick i 30 olika städer. 

Klimatkrisens existens är välbekant och det råder konsensus inom forskning att fönstret för att säkra en dräglig framtid håller på att stängas. Vi känner redan av klimatkrisens effekter i form av bland annat torka och översvämningar som slår mot både människors liv, hälsa och matförsörjning. 

Trots det behandlar många journalister och publicister de som genom aktivism försöker ändra utvecklingen som avvikare som stör en normalitet. Istället för att tydliggöra hur mycket våra liv och vår framtid hotas av den bristande omställningstakten i samhället så framställs den farliga normaliteten som en trygg tillvaro som störs av protesterna.

Vi vet att det är farligt att förmedla vaccinmotståndares ståndpunkter som om de hade lika god grund i fakta som vaccinforskares. Vi vet att det kostar liv att behandla debatten om covid som ett politiskt spel. Trots det begår svenska medier samma misstag när det gäller klimatet. 

De som förespråkar en normalitet som skapar fara och instabilitet för hundratals miljoner människor behandlas som lika trovärdiga som de som försöker stoppa den farliga utvecklingen.

Det saknas inte forskare som är redo att prata med journalister om klimatkrisen och vad som behöver göras för att mildra dess effekter. Men även när forskare använder alltmer desperata metoder för att uppmärksamma att samhället är på en mycket farlig väg så behandlas deras aktioner av nyhetsmedierna som om det vore ett enkelt brottsreportage. 

När Scientist Rebellion protesterade mot privatflygindustrin i Bromma hamnade fokuset i rapporteringen på vad polisen och Swedavia hade att säga, vilket ledde till att det rapporterades felaktigt att aktivister hade tagit sig in på flygfältet. Vad som har hänt i verkligheten eller hur syftet med aktionen grundades i vetenskap fick inte vara med i rapporteringen. Journalister måste ha fakta i ryggen – och ryggraden att ifrågasätta vad privatflygsindustrin hävdar. 

Utöver att vara delvis felaktig så var bevakningen av aktionsveckan även minimal. I TV4 Nyheterna och SVT Rapport var det bara några få minuter som ägnades åt aktionsveckan. Under vecka 37 och 38 hade Ekot inte rapporterat något alls om klimataktiviteterna. 

Nyhetsrapporteringen verkar ännu inte ha en förmåga att behandla klimatkrisen som den existentiella kris det är. Det är synd! 

Ni journalister ska ju vara demokratins vakthundar. Ni ska vara de som informerar medborgare med korrekt och allsidig nyhetsförmedling, så att vi sedan ska kunna utöva vår demokratiska makt och bestämma vad det är för värld vi vill ha.

Om svenska journalister och publicister inte tar till sig detta och själva vågar förändrar sig i takt med det vår samtid kräver så riskerar man att tappa publikens förtroende och även förlora sin viktiga roll som pelare i demokratin.