Debatt: Totalrenovera Sverige – bara så kan högern tvingas tillbaka

Den högerbudget riksdagen antagit är ett frontalangrepp på klimatet, facket och arbetslösa. Arbetarrörelsens svar får inte vara förödande förhandlingsuppgörelser med Centern och Liberalerna. Det krävs en gamechanger som slår det politiska spelbrädet över ända och sätter en agenda där miljö och arbetande människors livsvillkor står i fokus. Ett investeringsprogram för full sysselsättning, välfärd och klimatansvar.

Och det brådskar. Borgerlighetens marsch högerut har bara börjat. Nästa steg är marknadshyror, antifackliga lagar, mer vinstdriven välfärd och en dörr på glänt till SD.

Samtidigt står den samlade arbetarrörelsen röstmässigt svagare än någon gång sedan 1920. I årets riksdagsval fick Socialdemokraterna för första gången färre än hälften av LO-medlemmarnas röster. Vänsterpartiet vann ett par procentenheter, men backar enligt Valu bland LO-medlemmar.

Förutsättningarna är också goda för ett investeringsprogram som tacklar bostadsbrist, klimatutsläpp och en arbetslöshet som trots högkonjunktur ligger kvar över sex procent. Den offentliga sektorns kassakistor är fyllda till brädden, de finansiella tillgångarna överstiger skulderna med 26 procent av BNP, eller svindlande 1 250 miljarder kronor.

Inte nog med det. Staten kan dessutom låna till negativ realränta, eller ”få betalt för att låna” som ekonomerna uttrycker det. Det är alltså lönsamt att låna till alla investeringar som har en samhällsekonomisk avkastning högre än noll!

Men Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill eller vågar inte utnyttja de möjligheter som finns. Istället står de arm i arm med de borgerliga partierna bakom budgetregler som kräver att offentlig sektor ska visa ett överskott på cirka 15 miljarder kronor per år.

Arbetarrörelsen binder sig därmed för en politik som är stramare än EU:s regelverk. Där ingår ett medelfristigt budgetmål för varje medlemsland. För Sveriges anses ett budgetunderskott på en procent av BNP som rimligt. I klartext innebär det att EU godtar offentliga utgifter som är cirka 65 miljarder kronor
högre per år än de budgetregler S och V står bakom.

Att Socialdemokraterna missar möjligheten att med EU:s välsignelse driva en mer kraftfull välfärdspolitik är svårbegripligt. Att Vänsterpartiet, som annars talar om EU:s regler som ”lagstadgad högerpolitik”, binder upp sig för en än stramare finanspolitik är obegripligt.

Vid Socialdemokraternas kongress 2015 förklarade Stefan Löfven sitt motstånd mot lånefinansierade investeringar med att ”jag tycker inte så för att jag är kameral, utan av djupt ideologiska skäl”. Han avsvär sig därmed arvet efter företrädaren Per-Albin Hansson som med sin finansminister Ernst Wigforss 1937 inrättade en separat investeringsbudget. Just för att kunna lånefinansiera statliga investeringar.

Vid Vänsterpartiets kongress 2018 avvisade Jonas Sjöstedt låne-finansierade investeringar med att han inte vill ”skicka räkningen till barnbarnen”. Men ”barnbarnen” skulle bli ägare till alla de nya järnvägar, solpaneler, hyresbostäder, daghem, sjukhus, äldreboenden och vindkraftverk som investeringarna skulle skapa. Morgondagens ”barnbarn” blir rikare, inte fattigare, om vi använder statens möjligheter att låna gratis till stora samhällsinvesteringar.

Varför torgför arbetarrörelsens partiledare dessa felaktigheter? Varför tar de inte tillvara möjligheterna till en kraftfull investeringspolitik? Om detta behöver vi i arbetarrörelsen tala.

Dokumentet ”Totalrenovera Sverige – Manifest för en ekonomisk politik för en offensiv arbetarrörelse” vill bidra till denna diskussion. Manifestet, till vilket vi är medförfattare och som finns här, granskar den budgetpolitik som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet surrat sig vid. Och pekar på alternativ som är ekonomiskt rationella och samtidigt politiskt djärva.

Inspiration har hämtats från många håll, men särskilt från brittiska Labour. Partiets valmanifest från 2017 slår fast att en grundbult för en ekonomi ”för de många, inte för de få” är att dra fördel av de rekordlåga räntorna. Det ska ske genom att lånefinansiera investeringar för motsvarande 3000 miljarder kronor, bland annat i bostäder, höghastighetståg och annan kollektivtrafik och grön energi.

Med det valmanifestet i ryggen bedrev Labour en offensiv valrörelse och ökade sin röstandel med 10 procentenheter. Svensk arbetarrörelse behöver göra detsamma.

// Anders Nordström, socialdemokrat, politisk sakkunnig i socialdemokratiska riksdagskansliet och regeringskansliet 1995-2006.

Jonas Karlsson, vänsterpartist, ersättare i partistyrelsen.