Debatt: Tio förslag för att ge Sverige en trygg vård

Många av Sveriges regioner går med stora överskott nu, på grund av att de under lång tid gjort nedskärningar och besparingar men också för att den socialdemokratiska regeringen bara lägger ut tillfälliga statsbidrag. 

På sådana grunder går det inte att bygga upp vården och förbättra vårdpersonalens arbetsvillkor och arbetsmiljö.  

Regionerna behöver långsiktiga stöd från staten och det med ­betydande belopp. Vänsterpartiet vill se långsiktiga satsningar på vårdpersonalen, för det skulle lösa en stor del av vårdens problem.  

Mitt under pandemin kallade Stockholms regionråd, moderaten Irene Svenonius, till presskonferens där hon berömde sjukhusdirektören på Karolinska Universitetssjukhuset, Björn Zoëga. Inte för att Zoëga sett till att ge under­sköterskor, sjuksköterskor och läkare goda villkor, utan för att Zoëga inte bara hållit budget utan sparat in extra pengar till regionen, som nu har ett överskott på sex miljarder. 

Att barnmorskor och specialistsjuksköterskor flyr från sjukhusvården var knappast i fokus. ­Däremot kunde Zoëga öka sin lön från 234 000 i månaden till 270 600. 

Alla ser vad och vem som prioriteras i region Stockholm. Det är ingen överraskning. Tyvärr är det nedskärningar på många håll. Trots att vårdpersonalen tvingats till krislägesavtal och utmattning under pandemin, har många av regionerna fortsatt med varsel, nedskärningar, privatiseringar och i slutändan panikanställningar av dyr hyrpersonal.

De tillfälliga resurser som ­skjutits till under pandemin verkar också hos många regioner ha fastnat centralt och inte landat på vårdgolvet. Vi ser till exempel färre intensivvårdsplatser än före pandemin. 

Vänsterpartiet säger: använd överskotten i verksamheten och låt oss se till att staten skjuter till långsiktiga resurser. Statens pengar ska också gå till själva kärnverksamheten i vården, inte till ökad byråkrati och externa konsulter.  

Vi har frågat våra företrädare runt om i landets regioner om hur det ser ut bakom siffrorna, bakom plusresultaten, och resultatet är nedslående. 

Så gott som samtliga svarar att nedskärningarna fortsätter. Att personalen går på knäna, att det behövs långsiktiga satsningar för att behålla och få ny personal, att staten behöver ta ett långsiktigt ansvar för att det ska lyckas. Att antalet vårdplatser är för få för att man antingen har skurit ned på grund av personalbrist och för att pengarna inte räcker till behoven. 

Det här måste få ett slut. Sjukvården är inget politiskt spel utan kräver långsiktighet för allas vårt bästa, för samhällsekonomin och för sammanhållningen.

Vänsterpartiet vill se en långsiktig nationell plan för utbyggnaden och uppbygganden av sjukvården. Den ska innehålla: 

• Reglering av vårdmarknaden. Den ska inte tillåta att den behovsstyrda vården dräneras.

• Bättre fördelning av resurserna till vården, till exempel genom att avstånd får större genomslag liksom faktorer som är kända för att påverka hälsan.

• Större tillgänglighet på lands­bygden för en jämlik vård.

• Långsiktiga tillskott i form av statsbidrag till sjukvården.

• Stor satsning på de anställdas löner, fler anställda och bättre arbetstider.

• Nationell kraftsamling kring utbildningarna inom vårdyrkena samt för kompetensutveckling.

• Nationell plan för fler vårdplatser, specialistvård och verksamhetsnära forskning. 

• Att en kriskommission tillsätts för att åtgärda vårdpersonalens arbetsmiljö. 

• Att regionerna ska använda de tillfälliga tillskotten i verksamheten och inte lägga dem på hög centralt. 

• Öppna upp fler vårdplatser i närtid. 

Hälso- och sjukvårdens personal är förutsättningen för hela vårt samhälle – de gör storverk men de förutsätter rimliga resurser.