Debatt: Tillbaka till kasernerna!

Johan Croneman, skicklig tv-­krönikör i Dagens Nyheter, kommenterar den 18 januari Agendas intervju med FOI-forskaren Gudrun Persson om Putin-regimens hot mot Ukraina och den europeiska säkerhetsordningen. Hon sa att ”för Ryssland är det en existentiell fråga” och Croneman menar att det är ”själva grund­bulten i konflikten”.

Men, nej det är inte en existentiell fråga för Ryssland och det är inte grundbulten i konflikten. Den existentiella frågan gäller demokratin. Demokratin är grundbulten.

Det bekräftas plötsligt med eftertryck av självaste Aleksej Navalnyj i ett brev från fängelset till tidningen Time.

Putin och hans gäng av politruker, oligarker och generaler är nämligen inte rädda för Nato. De behöver tvärt om Nato för att:

• Motivera upprustningen av sin egen militär, och polis som är riktad mot alla demokratiska influenser från omvärlden och mot den egna befolkningens krav på demokrati och välfärd.

• Få det ryska folket att acceptera ”kleptokratin”, rofferiet, samtidigt som stora delar av den ryska befolkningen lever i djup misär.

• Skrämma landets befolkning till underkastelse.

• Kunna tysta kritiker som Navalnyj, för att krossa demonstrationer och fängsla demonstranter utan att det ryska folket revolterar.

• Strama åt kopplet kring ­Alexandr Lukasjenkos hals och förhindra ett demokratiskt genombrott i Belarus.

• Motivera krig i Kaukasien, ­Tjetjenien och Georgien, ockupation av Krim och östra Ukraina och för att med ”militärtekniska ­åtgärder” krossa en spirande demokrati i Ukraina.

• De är inte rädda för att bli omringade av Nato utan för att bli omringade av demokratiskt styrda nationer,

• Deras fasa är allmän och lika rösträtt, fria politiska partier, fria val, yttrandefrihet, fria massmedier, självständiga rättssystem, dom­stolar, åklagare, försvarsadvokater och poliskår.

Ingenting gör diktatorer räddare, aggressivare och våldsammare än utbrott av demokrati nära deras gränser. Det gäller Putin som försöker utplåna alla demokratiska tendenser i det gamla sovjetväldet. Det gäller Xi Jinping som fruktar demokrati i Hong Kong, Xin Jiang, Myanmar, Taiwan och Korea. Det gäller också högerextremistiska politiker som Ungerns Orbán, Turkiets Erdogan, Filippinernas Duterte, Brasiliens Bolsonaro och auktoritära ledare i ett, just nu, dessvärre ökande antal länder i världen.

USA:s förre president Donald Trump visade sig vara en antidemokratisk högerextremist av samma kaliber som de övriga. Han hade uppenbarligen Putins stöd när han vann sitt val. Hans försök till statskupp fick diktatorer och auktoritära ledare över hela världen att hoppas. De kunde ha fått statsledningen i världens ekonomiskt och militärt starkaste nation på sin sida, inklusive det globala militärindustriella komplexets kommandocentral.

Tack och lov lyckades inte statskuppen.

Någon kanske anser att USA och Nato med våld bör kuva Putins krets till underkastelse och kapitulation. Bortsett från risken av att någon då råkar spränga jorden i bitar med ett antal kärnvapenladdningar, så återstår då fort­farande allt som krävs för att bygga demokrati i Ryssland.

Demokrati kan nämligen bara byggas gradvis, steg för steg, på fria, demokratiska folkrörelser som växer fram underifrån. Demokrati kan aldrig skapas med våld. Inte inifrån en nation. Och ännu mindre med våld utifrån.

Dessvärre är demokratin i världen på tillbakagång sedan 15 år tillbaka, noterar de som följer demokratins utveckling globalt. Särskilt oroväckande är demokratins bakslag förra året i Indien under presidenten Narendra Modi och i USA under Trumps sista år som president och fortsatt starka grepp om ett av landets två ­politiska partier.

Institutet V-dem (Varietes of democracy) vid Göteborgs universitet anser att en stor majoritet av världens befolkning, 68 procent, lever i länder som inte är demokratier. Det skulle betyda att bara 32 procent av jordens befolkning lever i fullvärdiga demokratier.

Forskningsinstitutet Freedom House i Washington bedömer att enbart 20 procent av världens befolkning lever i länder som är så pass ”fria” att de kan betecknas som demokratier.

Den brittiska tidskriften The Economists demokratiindex för år 2020 pekar på att enbart fyra procent av världens befolkning lever i fullvärdiga demokratier.

Organisationen Civicus anser att bara tre procent lever i demokratier med full respekt för mötes-, förenings-, åsikts- och yttrandefrihet (Svenska FN-­förbundets hemsida).

Sverige och övriga nordiska länder rankas genomgående som 100-procentiga demokratier, vilket givetvis, om det blir nödvändigt, måste försvaras med våld. Men i så fall av demokratiskt styrd militär.

Grundbulten är demokratins globalisering, ett FN värt namnet, ett folkvalt FN-parlament och en internationell säkerhetsordning. Eller som Olof Palme formulerade det – ”gemensam säkerhet” – när han, med stöd av en miljon ­demonstranter på New Yorks gator, lade fram sin omvälvande rapport till FN:s generalförsamling den 23 juni 1982.

Upprop till fredsrörelserna, klimatrörelserna, miljörörelserna, demokratirörelserna, fack­föreningarna, partierna! Aldrig tidigare har det varit viktigare än nu med massiva fredsdemonstrationer över alla nationsgränser under den gemensamma parollen: Militär i väst och öst – till­baka till kasernerna! Ingenting kan vara mera destruktivt för människors hälsa och välfärd, klimatet och den biologiska mångfalden än krig.