Debatt: Till det fria ordets försvar?

I maj meddelade RFSL och RFSL Ungdom att de tvingas ställa in sin medverkan under årets Almedalsvecka på grund av en ökad hotbild mot sina medlemmar och förtroende­valda. Den nazistiska närvaron i kombination med avsaknaden av åtgärder för att skydda organisationens representanter från hot och våld gör att RFSL och RFSL Ungdom helt enkelt inte kan garantera sina medlemmars säkerhet. 

Flera av ungdomsrörelsens representanter saknas under politikerveckan till följd av samma utveckling. Situationen i Almedalen är ett av flera exempel på de senaste årens utveckling där civilsamhället tvingas ställa in sin medverkan på arrangemang efter att högerextrema krafter släppts in i de demokratiska rummen.

Almedalsveckan, som beskrivs som världens största demokratiska mötesplats, är ett talande och konkret exempel på civilsamhällets krympande utrymme. De senaste åren har vi sett otaliga exempel på hur organisationer blir utsatta för hot och hat och tvingas till tystnad. 

Under våren släppte människorättsorganisationen Civil Rights Defenders rapporten ”När samhället tystnar” där hot och hat mot verksamma aktörer i civilsamhället uppmärksammas. I rapporten synliggörs att stödet och säkerhets­åtgärderna uteblir där behovet är som störst. Konsekvensen blir istället självcensur. 

Bilden bekräftas i årets medlems­enkät från LSU – Sveriges ungdomsorganisationer, där 36 procent uppgav att någon i organisationen blivit utsatt för diskriminering och/eller kränkande särbehandling kopplat till sitt engagemang. Vidare svarade nästan 40 procent att någon i organisationen blivit utsatt för politiskt motiverat hat eller hot och att 25 procent har anpassat sin verksamhet till följd av detta.

Civilsamhället har en central roll i att motverka antidemokratiska krafter. Men i takt med att hoten och hatet mot våra representanter ökar och vårt demokratiska utrymme krymper får vi allt svårare att fylla den rollen. Vi frågar oss hur förväntningar på civilsamhället som demokratibärare och antidemokratisk motkraft är rimliga när hotet mot civilsamhället inte tas på allvar. 

Vi, civilsamhällets representanter, kräver att hot och hat som riktas mot oss uppmärksammas och att nödvändiga stöd- och skyddsåtgärder tillsätts. Regeringens utredning och handlingsplan från 2018, ”Till det fria ordets försvar”, behöver kompletteras. Det behövs mer kunskap och en djupgående kartläggning av hotbilden mot civilsamhälles­aktörer. Vi kräver även att det tillsätts kompetens­utveckling av och större samverkans­möjligheter mellan rättsvårdande myndigheter i de här frågorna. 

Civilsamhället måste inkluderas i politiska åtgärder och handlingsplaner. Vi måste innefattas i hotbilden och tilldelas resurser och inflytande för att kunna motverka den. Först när dessa åtgärder genomförs kan vi verkligen börja prata om skydd för det fria ordets försvar.

Våra egna kartläggningar, intervjuer och rapporter pekar alla i samma riktning: civilsamhället kan inte längre agera fritt i offentliga rum, utan tvingas på grund av hot och trakasserier att dra sig tillbaka. 

Det är dags för Regeringen att ta sitt ansvar. Civilsamhället kan inte vara en central aktör i kampen för demokratin samtidigt som vi ensamma tvingas skydda oss mot dess motståndare. 

Samhället har ett absolut ansvar att skydda demokratin och dess röstbärare. Det här är inte en fråga som bör bäras av civilsamhället själva, samhället måste bära den med oss.

Rosaline Marbinah
Ordförande LSU – Sveriges ungdomsorganisationer

Ida Östensson
Ordförande Jämlikhetsstiftelsen Make Equal

Anders L. Pettersson
Executive director Människorättsorganisationen Civil Rights Defenders