Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Terror bekämpas med minskade klyftor

Somalia.
Somalia. Bild: Bild: Ben Curtis / AP Photo

Dagens ETC.

Terrorister dyker upp allt oftare och dödar oskyldiga. De förklarar sin handling med att de hämnas på annan terror. Men är det verkligen så lätt för oss människor att hamna i extremism? Eller är orsaken det dominerande ekonomiska systemet, kapitalismen, med dess mekanism, som skapar de omständigheter som gör att terrorgrupper formas och frodas, skriver debattören.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

När en grupp syriska rebeller i 2014 dödade Samir al-Khlifawi, en ledande ledare för IS, i Tell Rifaat i Syrien, återfanns varken någon böne­matta eller Koranen på platsen. Istället fann man datorer, GPS och en detaljerad skiss över IS struktur.

Al-Khlifawi var en tidigare irakisk underrättelsetjänsteman. Han spelade en nyckelroll vid utformningen av de strategier som IS använde för att erövra och administrera territorium i Syrien och Irak. Enligt analytiker, var nästan alla IS-ledare och högt uppsatta medlemmar tidigare verksamma inom den irakiska militär- och underrättelsetjänsten. Dessa medlemmar hade förlorat allt efter att USA störtade regimen. Många var inte alls religiösa.

USA:s krig mot Irak orsakade IS uppkomst. Var det en slump att IS ledare al-Baghdadi satt i “Bucca”, ett amerikanskt fängelse i Irak, och släpptes efter 10 månader?

Al Qaida uppstod till följd av striden mellan USA och Sovjets diktatur i Afghanistan. Terrorgruppen fick stöd, vapen och finansiering av USA, Saudiarabien och andra.

Även i Nigeria grundades “Boko Haram” på grund av den socioekonomiska situationen. Efter en lång period av kolonisation, hamnade landet under ökad koncentration av rikedom hos en liten elit. Trots att Nigeria var Afrikas största ekonomi, levde 60 procent av befolkningen på mindre än 1 dollar per dag.

Liknande processer låg bakom framväxten av terrorgruppen “Al-Shabaab” i Somalia.


Det som driver de flesta av dessa människor mot extremism är inte ett plötsligt religiöst uppvaknande eller en “dålig” kultur utan flera årtionden av kolonisation och plundring av deras resurser. Därefter har dessa länder tvingats in på den “fria” globala marknadsekonomin, där utvecklingsländer konkurrerar med industrialiserade länder som dominerar på alla områden. Det har resulterat i att fattiga länder importerar mer än de exporterar. Slutligen beskylls de för att vara lata och anklagas för att själva ha orsakat sin fattigdom.

Dessa människor har fått nog av den historiska förnedringen och en tillvaro präglad av svält och orättvisa, med klyftor mellan rika och fattiga som aldrig varit så stora.

Generation efter generation har upplevt och får uppleva de rika ländernas plundringar och diktatur.

I en rapport om kapitalrörelse mellan länder, konstateras det enligt GFI att det åker ungefär 2 miljarder dollar in i fattiga länder, medan 5 miljarder åker ut ur dem. Enligt Oxfam så koncentreras förmögenhet successivt hos få personer medan fattiga har blivit fattigare.

På andra sidan världen växer höger­terrorism som svar på försämrad livskvalitet och som en reaktion på vad som begåtts av fattiga länders extremister, vilket utlöser en kedjereaktion.

Så länge vi nöjer oss med detta socioekonomiska system och inte gör något åt det, behöver vi inte förundras över terrorn, som är en oundviklig reaktion. Terrorn bekämpas varken med ”kärlek” eller flyganfall. Det som måste bekämpas är själva sjukdomen och inte dess symptom.