Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Sveriges roll är att avväpna konflikter

Bild: Indypendenz/Shutterstock

Dagens ETC.

Från flera olika håll höjs nu röster om att det är dags för Sverige att ansluta sig till Nato. Senast från Ulf Kristersson (M). Feministiskt initiativs hållning är tydlig – vi står bestämt emot ett svenskt medlemskap och förkastar ­militarism och upprustning.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Nato är en säkerhetskoalition som bygger på militära medel, inklusive kärnvapen. Att gå med i Nato minskar inte hotbilden mot Sverige – tvärtom skulle den med absolut säkerhet öka, liksom risken att vi dras in i krig. Som medlem i Nato räcker det att ett enda av Natos 30-tal medlems­länder hamnar i krig för att Sverige förväntas involvera sig, det är vad en militär allians innebär. Närvaron av Nato-trupper i Sverige skulle göra landet till måltavla vid en militär konflikt mellan Nato och andra länder; där ingår en risk för kärnvapenanfall. 

Feministiskt initiativ motsätter oss all form av närmande till Nato, exempelvis “värdlandsavtalet” som innebär att vi tillåter och underlättar för Natostyrkor som vill genomföra krigsövningar och bedriva krigs­insatser mot tredje land och då använda Sverige som bas – samt använda vårt land som passage för trupper och krigsmateriel.

Av lång erfarenhet vet mänskligheten att ökat våld och krig inte leder till fred. Det enda sättet att verkligen vara en trovärdig och stark röst i världen för medling och diplomati är att varken befästa allians med en militärpakt som Nato eller att exportera vapen till andra länder.

När vi väljer att lägga mer ­resurser på att förebygga och lösa konflikter, helst på ett så tidigt stadium som möjligt, kommer vi att kunna minska våldet. Även i det läge som råder nu med fullskaligt krig i Ukraina är det inte mer vapen som kommer att leda till fred. Det kommer att krävas förhandlingar och samtal mellan makthavare, som till slut kan leda till en fredsöverenskommelse.

Det finns många konsekvenser av ett svenskt medlemskap i Nato som just nu inte får proportionerligt utrymme i den offentliga debatten. Några av dem är:

Sverige skulle låsa sig vid att behöva lägga orimliga två procent av vår BNP på militär styrka kontinuerligt, något som kommer dränera väl­färden. Pengarna behövs inom skola, vård och omsorg. 

Sverige skulle ingå i en militär­allians med en kärnvapenstrategi som inte uttryckligen står bakom “no first use”-policyn.

Sverige skulle hamna i en militärallians som enligt själva stadgarna ska ledas av USA, som så sent som för 15 månader sedan styrdes av Donald Trump, och kan göra det igen.

Sverige skulle hamna i militär­allians med Erdogans Turkiet, som militärt ockuperar norra Cypern och norra Syrien, samt driver en grym militär kampanj mot kurder i ett flertal länder.

Sveriges roll som medlare och part med hög trovärdighet för att dämpa internationella konflikter skulle undermineras.

Listan kan göras längre. Det är inte klokt att söka medlemskap i Nato. Det är galenskap för svenskars säkerhet och för världen i stort och går fullkomligt emot den feministiska utrikespolitik som Sverige idag säger sig ha.

Sverige ska inte förespråka våldsamma lösningar på konflikter runt om i världen. Det finns alternativ. FN:s fredsbevarande styrkor kan stötta nationer, som Ukraina, utan att riskera ett tredje världskrig. Ett Nato-medlemskap vore direkt kontraproduktivt och undergräver Sveriges trovärdighet som fredsaktör. 

Genom diplomati, nedrustning och satsningar på människors välfärd kan vi bygga säkerhet. Därför ska Sveriges roll i världen vara att avväpna konflikter, inte beväpna. Sverige ska verka som diplomatisk och spänningsminskande kraft; en röst för fred. 

Feministiskt initiativ är det enda partiet som driver en tydlig linje emot våld på alla nivåer – vi är Sveriges enda fredsparti.