Opinion
Debatt: Stark känsla av laglöshet när djurens lidande mörkläggs
Dagens ETC
I Sverige slaktas årligen över 100 miljoner kycklingar som har levt i ett system med nästintill obefintlig insyn. 98 procent av dem är avlade till att växa 50 gånger sin egen kroppsvikt på bara en dryg månad. Det handlar om kycklingindustrin, som är Sveriges största djurindustri – och samtidigt den mest mörklagda.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
I Djurens rätts senaste kartläggning av djurskyddsbrister på svenska kycklingfabriker uppdagas det, återigen, hur få kontroller av denna industri som faktiskt utförs. Samtidigt avslöjas systematiska brister när slakterierna väl besöks. Djurens lidande går obemärkt förbi i mörkret av djurfabriker som inte kontrolleras, och när det väl uppdagas vad som händer i fabrikerna så mörkas det av sekretesskäl.
Under 2024 genomförde länsstyrelserna endast en (1) fysisk djurskyddskontroll på Sveriges fyra största kycklingslakterier. På två av dem har fysiska kontroller uteblivit helt i minst fyra år, trots att Livsmedelsverket rapporterar återkommande brister hos slakterierna.
Samtidigt visar statistik att 86 procent av 471 undersökta kontrollrapporter innehåller allvarliga brister som har orsakat ett stort lidande – klämda vingar, frätskador, hög dödlighet i transport och misslyckad avblodning med risk för att skållas levande. Enligt statistik från Livsmedelsverket utsattes minst 56 000 kycklingar under år 2024 för behandlingar som har lett till smärta, stress eller tidig död. Exklusive det mörkertal som ingen kan överblicka.
De senaste åren ser Djurens rätt en utveckling där myndigheterna alltmer sekretessbelägger central information om djurskyddsbrister.
Det har inte varit enkelt att kartlägga ens dessa siffror. De senaste åren ser Djurens rätt en utveckling där myndigheterna alltmer sekretessbelägger central information om djurskyddsbrister. De ibland nästan helt svärtade dokumenten omöjliggör en oberoende granskning av myndigheternas arbete kring de djurfabriker som väl kontrolleras. Vad som borde prioriteras som vår tids största djuretiska dilemma, påminner mer och mer om ett laglöst land.
Den nya boken “Djurfabrikerna – myten om den glada bondgården” har väckt en ny debatt om djurfabriker som fenomen. När författaren Camilla Bergvall medverkade i TV4:s Nyhetsmorgon (22/10) deltog också Mikaela Johnsson, vice ordförande i Lantbrukarnas riksförbund (LRF), för att diskutera kycklingarnas situation. Johnsson kommenterar bilder på plågade, sjuka och döende turbokycklingar med att vi bör känna tilltro till våra tillsynsmyndigheter och att den svenska djuromsorgen fungerar “väldigt väl”. Att LRF känner sig nöjda över den rådande situationen är såklart djupt oroväckande, men ytterst vilar ansvaret på våra ledande politiker.
För att medborgare generellt, inklusive de som inte själva tjänar pengar på djurfabrikerna, också ska kunna känna samma förtroende för svenskt djurskydd, behöver fler kontroller utföras. De måste också göras på alla djurfabriker. Och mörkläggningen av djurskyddsbristerna måste få ett stopp. Därtill behöver Jordbruksverket ges resurser för att prioritera en uppdatering av djurskyddsföreskrifterna så att de harmoniserar med djurskyddslagen. Djurskyddslagen ställer nämligen tydliga krav på en miljö som främjar djurens välfärd och möjlighet att bete sig naturligt, ändå tillåter de separata föreskrifterna systematiska undantag från dessa krav.
Sveriges regering behöver agera mot att djurs lidande går obemärkt förbi och mörkläggs. Fram tills att dessa åtgärder är på plats vore det också klädsamt att sluta hänvisa till de vackra orden i befintlig djurskyddslagstifting – för vad är en lag ens värd om ingen ser till att den efterlevs?
Kommentarer
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.
