Debatt: Sverige tar inte urfolks rättigheter på allvar

Den 12 oktober markerar dagen för urfolkens kamp på den amerikanska kontinenten. Dagligen kämpar urfolk för sina grundläggande rättigheter. Kamperna liknar varandra då de koloniala strukturer som fortsätter förneka urfolken sin rätt upprätthålls av regeringar världen över.

Men det finns undantag. I Ecuador och Bolivia försöker man göra upp med det koloniala, rasistiska arv som fortsatt genomsyra samhällena, långt efter att de blev självständiga. En mångfald av urfolksgrupper och nationaliteter som bor i dessa stater är erkända i ländernas progressiva konstitutioner som lyfter deras rättigheter högt på den politiska agendan. Som resultat har urfolken fått större utrymme i parlamenten.

Plurinationella stater, som går ut på en omstrukturering av staten så att den erkänner ursprungsfolken och deras rätt till självbestämmande, innebär även att staten arbetar aktivt för urfolks rätt till självstyre. Nyligen höll Guaraní-folket i Charagua i Bolivia en folkomröstning om att anta nya stadgar grundade i traditionella beslutsformer, med positiv utgång.

Trots framstegen kvarstår givetvis många utmaningar. En ständig kamp pågår för att inte förlora vunna segrar, och många gånger går regeringens och urfolkens syn på den plurinationella staten isär.

I Sverige är situationen annorlunda. Staten erkänner samerna som ursprungsfolk och har godkänt FN:s urfolksdeklaration. Ändå tas inte tillräcklig hänsyn till samernas särställning. FN och Europarådet har länge riktat skarp kritik mot Sverige för att inte efterleva deklarationen och rekommenderat lagändringar.

Det senaste uppmärksammade exemplet på samernas kamp är Girjasmålet i frågan om småviltsjakt och fiske. Snart väntas också regeringens beslut om eventuell gruvutvinning i Gállok, på samebyars renbetesmarker. Mark och renskötsel utgör hörnstenar i den samiska kulturen. Därför är säkringen av landrättigheter en existentiellt viktig fråga i samernas kamp.

Förslaget om att ratificera den rättsligt bindande konventionen ILO 169 om urfolks rättigheter – en konvention med starkt fokus på kollektiva rättigheter – röstades i våras ner av riksdagen.

Demokratiminister Alice Bah Kuhnke betonar ofta vikten av att skapa en nordisk samekonvention. Samtidigt ligger ett existerande internationellt regelverk på Sveriges bord sedan många år tillbaka och väntar på en underskrift.

Den plurinationella staten tillgodoser inte bara urfolkens krav, utan lever även upp till bilden av en modern demokrati där alla folkgrupper och medborgare inkluderas. Ecuador och Bolivia är exempel på hur staten kan skapa en mer jämställd relation med urfolken inom landets gränser.

Nu är det hög tid för Sveriges regering att ta steg i samma riktning. Vi måste göra upp med vår koloniala historia och sluta blunda för samernas rättmätiga krav som urfolk. Många lärdomar kan hämtas från Ecuador och Bolivia. Som ett första steg måste regeringen snarast ratificera ILO 169.