Debatt. .

2021-05-12 02:51
”Att utesluta människor som ofta saknar alternativa skyddsnät från de stödsystem som gäller för andra bosatta bidrar inte till integration och tillhörighet”, skriver 21 forskare. Bild: TT
”Att utesluta människor som ofta saknar alternativa skyddsnät från de stödsystem som gäller för andra bosatta bidrar inte till integration och tillhörighet”, skriver 21 forskare.
Puffetikett
Dagens ETC

Sverige rusar snabbt mot ”inhumanitetens avgrund”

Som forskare inom rasism-, rättighets-, migrations- och integrationsfrågor ser vi hur den svenska debatten eskalerar i en allt högre fart ner mot en inhumanitetens avgrund. Förslag efter förslag läggs fram som står i skarp kontrast till vad vi vet om hur hållbara, integrerade samhällen skapas.

Moderaternas migrationspolitiska talesperson, Maria Malmer Stenergard, sköt den migrationspolitiska agendan ytterligare i en rasistisk riktning när hon i flera intervjuer har förtydligat hur partiet planerar att komma överens med SD efter nästa val.
När Jimmie Åkesson föreslår att endast medborgare ska få barnbidrag, garantipension och bostadsbidrag ser Stenergard inga problem med det utan säger att Moderaterna länge drivit att nyanlända ska kvalificera sig till välfärd över tid.

Att utesluta människor som ofta saknar alternativa skyddsnät från de stödsystem som gäller för andra bosatta bidrar inte till integration och tillhörighet. Tvärtom innebär det ett försvårande av att bli självförsörjande. Detta vet människor med erfarenhet av att söka asyl, organisationer för mänskliga rättigheter och integrationsforskare, men deras kunskap är idag negligerad av politiken. Istället hörs förslag som kommer leda till att diskrimineringen på sikt permanentas.

När Stenergard får frågan om hon inte är orolig för att fler barn i sådant fall kommer växa upp i fattigdom svarar hon, i Sydsvenskan (28/4):

”Vi har haft en väldigt stor invandring, men i praktiken ingen integration. Jag tror den allra största risken för barn är att de aldrig hör sin föräldrar prata svenska, aldrig ser dem gå till jobbet, utan lever på bidrag i djupt utanförskap.”

Den största risken för invandrade barn är enligt denna logik inte att växa upp i fattigdom. Det underförstådda budskapet är att det är farligare för barn att se sina föräldrar i någon sorts ”djupt utanförskap” än vad det är för dem att titta in i ett tomt kylskåp.
Det blir inte bättre när Stenergard sedan förtydligar:
”Alla barn ska ha mat på bordet. Det handlar inte om att barn i Sverige ska leva i fattigdom. Det handlar om att hitta ett väl avvägt förslag där man successivt kvalificerar in i välfärdssystemet.”
 
Låt oss tala klarspråk: Att inte ha mat på bordet är inte att leva i fattigdom, det är att svälta. Att uttalat diskriminera barnfamiljer är ett brott mot FN:s barnkonvention. Att inte tillåta barnens föräldrar att ta del av samhällets skyddsnät är en uttalad diskriminering. Moderaternas förslag skulle därmed skapa ett regelverk som bidrar till normaliseringen av rasism.

Moderaterna säger att Sverige ”ska hålla” internationella konventioner, men de saknar grundläggande kunskap om vad mänskliga rättigheter innebär. Stater, inte föräldrar, har ansvaret för att respektera, skydda och tillgodose mänskliga rättigheter. Det finns särskilt höga krav att tillgodose rättigheter när de berörda är i en utsatt situation.

Att barn ska kvalificera sig in i välfärdssystemet när vi vet att barnbidrag och bostadsbidrag är insatser som har stor påverkan på fattiga familjers ekonomi står i motsats till vad åtaganden om mänskliga rättigheter innebär.
 
Moderaternas anpassning till Sverigedemokraternas extrema politik är inte bara inhuman och helt i strid med forskningen kring vad som skapar goda samhällen. Den är också en sämre version av regeringens redan illa underbyggda förslag till ny migrationslag som förbiser evidensbaserad kunskap om de förödande konsekvenser som tillfälliga uppehållstillstånd (som ett exempel) kommer att ha för samhället i stort.

Tyvärr har flera andra partier i riksdagen valt att följa Moderaternas exempel och därmed tillåtit SD att förskjuta den migrationspolitiska agendan i högerpopulistisk riktning, vilket framgår med tydlighet i den överenskommelse om ett framtida migrationspolitik som presenterats av SD, M, KD och L.
 
Som forskare har vi ett uppdrag att ge kunskapsbaserade förslag till hur samhällen kan skapas där ingen lämnas utanför. Om politiker lägger fram förslag som försätter både barn och vuxna i vårt samhälle i djup fattigdom leder det till oåterkalleliga skador för människor och demokrati. Den sortens politik kommer inte att göra att det finns mer resurser över till de av oss som bott länge i det här landet – den kommer istället sprida sig och snart drabba oss alla. Genom att avhumanisera och diskriminera vissa grupper i samhället avhumaniseras även samhället i stort.
 
//
Frida Andreasson, Linköpings universitet
Jesper Andreasson, Linnéuniversitetet
Henry Ascher, Göteborgs Universitet
Åsa Axelsson, Göteborgs Universitet
Vanessa Barker, Stockholms universitet
Zahra Bayati, Göteborgs Universitet
Alexandra Bousiou, Göteborgs universitet
Magnus Dahlstedt, Linköpings universitet
Lisen Dellenborg, Göteborgs universitet
Pouran Djampour, Linköpings universitet
Torun Elsrud, Linnéuniversitetet
Madeleine Eriksson, Umeå universitet
Eda Farsakoglu, Lunds universitet
Anja Franck, Göteborgs universitet
Nina Gren, Lunds universitet
Adrián Groglopo, Göteborgs universitet
Sabine Gruber, Linköpings universitet
Kristina Gustafsson, Linnéuniversitetet
Marie Gustavsson, Linköpings universitet
Christina Hansen, Malmö universitet
Martin Harling, Göteborgs universitet
Daniel Hedlund, Uppsala universitet
Marcus Herz, Malmö universitet
Sofi Jansson-Keshavarz, Linköpings universitet
Ingrid Jerve Ramsøy, Malmö universitet
Jesper Johansson, Linnéuniversitetet
Stefan Jonsson, Linköpings universitet
Martin Joormann, Lunds universitet
Baharan Kazemi, Göteborgs universitet
Philip Lalander, Linnéuniversitetet
Jacob Lind, Malmö universitet
Anna Lindberg, fristående forskare, Asylkommissionen
Patricia Lorenzoni, Uppsala universitet
Anna Lund, Stockholms universitet
Stefan Lund, Stockholms universitet
Anna Lundberg, Linköpings universitet
Katarina Mattsson, Södertörns högskola
Maria Clara Medina, Göteborgs universitet
Irene Molina, Uppsala universitet
Diana Mulinari, Lunds universitet
Ida Nafstad, Lunds universitet
Öncel Naldemirci, Umeå universitet
Anders Neergaard, Linköpings universitet
Magnus Nilsson, Linköpings universitet
Kajsa Nolbeck, Göteborgs Universitet
Vanna Nordling, Malmö Universitet
Sofia Nordmark, Linköpings universitet
Eva Norström, Linnéuniversitetet
Hedvig Obenius, Linköpings universitet
Sepideh Olausson, Göteborgs universitet
Maja Sager, Lunds universitet
Hanna Scott, Linköpings universitet
Leandro Schclarek Mulinari, Stockholms universitet
Admir Skodo, Stanford University
Emma Söderman, Lunds universitet
Åsa Söderqvist Forkby, Linnéuniversitetet
Annika Taghizadeh Larsson, Linköpings universitet
Mekonnen Tesfahuney, Karlstads universitet
Joseph Trawicki Anderson, Göteborgs universitet
Åsa Trulsson, Linnéuniversitetet
Stellan Vinthagen, Göteborgs universitet
Åsa Wahlström Smith, Göteborgs universitet
Ulrika Wernesjö, Linköpings universitet
Eva Wikström, Umeå universitet
Linnéa Åberg, Linnéuniversitetet
Ahmet Gumuscu, Umeå universitet
Klara Öberg, Högskolan i Halmstad