Debatt: Sverige bör ta ledartröjan om Västsahara

Västsahara är Afrikas sista koloni och är sedan 1975 ockuperat av sitt grannland Marocko. Området är rikt på naturresurser, men dessa rikedomar har inte kommit västsaharierna till del, som till största del lever i fattigdom i stora flyktingläger. Marocko kontrollerar i dag två tredjedelar av Västsahara och avdelar landet med en mur som omges av landminor och vaktas av den marockanska armén.  

I slutet av förra året kom en viktig dom från EU-domstolen som förtydligar att EU inte kan sluta avtal med Marocko om handel med resurser från det ockuperade Västsahara, eftersom det inte är del av Marockos territorium. I Europaparlamentet pågår just nu en diskussion om hur EU kan leva upp till den domen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Förutom domen från EU-domstolen, har även den internationella domstolen i Haag tidigare slagit fast att Marockos krav på Västsahara saknar grund. Inget land i världen har erkänt Marockos rätt till Västsahara. Trots det har EU alltså ingått handelsavtal med Marocko som möjliggjort för ett flerårigt utnyttjande av Västsaharas naturresurser främst till gagn för den ockuperande makten Marocko. 

Nu står vi inför en viktig vändpunkt. Domen från EU-domstolens högsta instans bekräftar att Västsahara inte är en del av Marocko. Det betyder att Marocko inte har rätt att sluta avtal om handel med fisk och naturresurser från det ockuperade området utan samtycke från det västsahariska folket. Oavsett om ett avtal tros gynna eller missgynna Västsahara, så krävs folkets samtycke och det kan bara ges av det västsahariska folket självt - inte från de marockanska bosättare som i dag främst befolkar Västsahara. 

Marockos associeringsavtal och handelsavtalet om fiske- och jordbruksprodukter kan alltså inte appliceras på Västsahara utan samtycke från västsaharierna. Det innebär också att marockanska avtal och kontrakt som i praktiken gäller västsahariskt territorium inte är giltiga. Något som i sin tur försätter många utländska investerare och företag i ett rättsligt vakuum.

Trots den mycket tydliga domen finns ett motstånd från vissa av EU:s medlemsstater, som på grund av politiska eller rent ekonomiska skäl anser sig ha skäl att försöka kringgå domen. Därför är det extra viktigt att medlemsländer agerar och visar tydlighet. EU:s relation med Marocko måste vila på en korrekt rättslig grund. 

Sverige har en stolt tradition av att stå upp för folkrätten och ställa sig på ockuperade folks sida. Som medlem i FN:s säkerhetsråd har vi de kommande par åren också möjligheter att verka för lösningar av internationella konflikter. 

Vi menar att den svenska regeringen behöver ta ledarskapet inom EU för att domen ska implementeras och som en rättsstat ställa krav på att utslaget respekteras. Vi lever i en tid då rättsstaten utmanas på flera fronter, därför är det av yttersta vikt att Sverige markerar för övriga EU-länder att EU-domen ska följas, denna gång såväl som alltid.

Lyfter Sverige frågan under rådsmötena i Bryssel? Arbetar regeringen för att samtal påbörjas, inte bara med Marocko, utan även med befrielserörelsen Front Polisario som EU-domstolen fastslagit som legitim representant för Västsaharas folk? Kommer Sverige utfärda rekommendationer till näringslivet med varning för de finansiella, rättsliga och ryktesmässiga riskerna som det innebär att investera på ockuperat område, så som bland annat Danmark valt att göra? 

Om vi menar allvar med en feministisk utrikespolitik där folkrätten går först, borde det vara en självklarhet att stödja Västsaharas ockuperade folk.