Sverige bör föreslå ekocid som internationellt brott

Under min livstid har hälften av världens vilda djur försvunnit. Borta. Undanträngda av en mänsklig kultur som värderar annat högre. Kan de komma tillbaka? Inte alla – en del är försvunna för alltid. Andra kanske kan återhämta sig. Den globala naturvårdsorganisationen IUCN:s chef Inger Andersen säger "Att se en av våra närmsta släktingar den östliga gorillan, nu akut hotad, glida mot utrotning är verkligen smärtsamt. Vi lever i en tid av oerhörd förändring, och varje uppdatering av rödlistan får oss att förstå hur fort den globala utrotningen eskalerar. ( ... ) Det är vårt ansvar att stegra ansträngningarna att vända utvecklingen och skydda vår planets framtid."

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Trots 25 års internationella konventioner och avtal om att bevara biologisk mångfald accelererar artutrotningen. Det kanske inte är så konstigt, med ett ekonomiskt system som tar tillväxt för en självklarhet och i sin expansion dödar ekosystemen. Som inte blinkar inför att förvandla regnskog till drivmedel. Det är dags för nya sätt att tänka kring människans relation till naturen. Dags för en lagstiftning mot miljöförstöring på högsta nivå.

En global ekonomi kräver globala institutioner. De transnationella företagen, med ekonomier större än de flesta stater, har vinst som ledstjärna. När det saknas riktlinjer för hur denna vinst får presteras kommer den att orsaka allt större förstörelse. Normen i dag är att skogar, berg och hav offras för tillväxten. Så länge normen ser ut så blir det omöjligt att åstadkomma den cirkulära ekonomi som kan verka i samspel med ekosystemen.

Romstadgan reglerar verksamheten inom Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) Den inkluderar brott mot mänskligheten, krigsbrott, aggressionsbrott och folkmord (genocide). Då Romstadgan utarbetades i början av 90-talet omfattade förhandlingarna ytterligare ett brott; ekocid. Det ströks under ganska oklara omständigheter. 20 år senare, i takt med att jordens ekosystem utarmas, växer stödet för en internationell lagstiftning mot ekocid. I september annonserade ICC att de kommer att åtala för brott som innebär livsmiljöförstörelse inom ramen för brott mot mänskligheten. En tydlig signal från institutionen själv att gapet mellan lagstiftning och förstörelse av livsmiljöer är för stort. Detta är ett steg i riktning mot ekocid som brott. Nästa steg kan tas av någon eller några av de 124 stater som är parter i Romstadgan. Vilken som helst av dem kan föreslå ett tillägg till ICC:s jurisdiktion. Till skillnad från klimatförhandlingarna, som går ut på att hitta en minsta gemensam nämnare som alla kan skriva under på och som därför dirigeras av de med minst ambitioner, bjuder denna struktur in till verkligt ledarskap. De stater som vill kan stödja ett tillägg, och när två tredjedelar av parterna ger sitt stöd implementeras det.

Här har även de små staterna en röst, och de mest troliga kandidaterna till att föreslå en ekocidlagstiftning är de små ö-stater som inte har något att förlora; i takt med klimatförändringarna kommer de att se sina livsmiljöer försvinna under havsytan. Kriminalisering av ekocid kan hejda ny utvinning av kol, olja och gas, eftersom nästan alla sådana projekt innebär risk för livsmiljöförstörelse. Dessutom skulle en ekocidlagstiftning kunna innehålla en ansvarsprincip för det internationella samfundet att ge assistans till människor som förlorar sina livsmiljöer.

Sverige kan också föreslå ekocid som internationellt brott. Det skulle vara att ta ett internationellt ledarskap i klass med Palme – den första regeringschefen som nämnde ekocid som brott, redan under Stockholmskonferensen -72. Hittills har det funnits en tveksamhet på regeringsnivå kring om det skulle utmana stödet för ICC som institution. Den tveksamheten verkar inte delas av ICC. Det som igår verkade omöjligt, naivt eller utopiskt, ter sig snart som en nödvändighet. I den processen kanske vi gemensamt upptäcker att vi verkligen menar att det är fel väg att gå att förstöra våra livsmiljöer.