Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Sverige behöver ett krafttag för ungas fritid

Bild: Foto:TT

Dagens ETC.

Jag sitter på tåget upp mot Stockholm när jag hör två av mina medpassagerare prata om sin barndom. Hur de långa, tråkiga vintrarna uthärdades med hjälp av gemenskapen och sammanhållningen i föreningslivet.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Ordet sammanhållning upprepas flera gånger. Den ena resenären har ett förflutet i handbollsrörelsen i en högre division och den andra i en fotbollsförening på lokal nivå. Samtalet sammanfattar vikten av barns rätt till en jämlik fritid.

Efter en lång valrörelse med många sakfrågor och detaljerat utformade politiska budskap eller stora generella penseldrag för populistiska poänger så saknas det någon väldigt vitalt i debatten. Barns fritid. I juni beslutade riksdagen att barnkonventionen blir svensk lag från och med 1 januari 2020. Det är ett steg i rätt riktning men politikerna kan inte luta sig tillbaka och anse sig vara klara efter det.

Mina medresenärer skrattar högt och samtalen pendlar mellan komik och politik. Återigen kommer föreningslivet upp när en person för sina hästar på tal. De pratar om vikten av att hitta ett sammanhang och därigenom få bekräftelse. Ingen plattform är bättre på att bygga relationer, förebilder, för att lära sig strukturer och normer samt hitta sig själv än just föreningslivet.

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Sverige är känt som ett land som värnar om, och stoltserar med, sitt föreningsliv. Det Sverige som vi känner är grundat på värderingar ifrån de tiotusentals ideella föreningarna som finns registrerade. Ändå har föreningslivet enorma utmaningar och motgångar. Nästan samtliga idrottsförbund tappar medlemmar även om behovet inte har minskat. Alternativen för barn att skolas in i ett välfungerande föreningsliv marginaliseras. Samtidigt ser vi nya föreningar blomstra och frodas med specifika intressen som inte var tillgängliga, eller ens fanns, för bara ett par år sedan.

Till vardags är jag engagerad i området Skäggetorp i Linköping där avsaknaden av vuxna förebilder utöver föräldrar eller lärare är påtaglig. Området på drygt 10 000 invånare, varav drygt 4000 barn, har endast två idrottsföreningar med knappt 100 medlemmar vardera. Barn behöver ha fler mötesplatser och naturliga knytpunkter. Kolloverksamheter, fritidsgårdar, lekplatser och kulturhus.  Barns uppväxt spelar roll – och tillgången till fritidsaktiviteter är en stor del av den. Finns det trygga förebilder där du bor, mötesplatser och stöttepelare för barn och unga i ditt område? Finns det fritidsgårdar och discon? Kan man träna regelbundet och bygga långvariga vänskaper med barn ifrån andra stadsdelar genom föreningslivets nätverk?

Någon gång för flera år sedan, i orter jag inte är medveten om, gick två hoppfulla barn in på varsin träning, handboll respektive fotboll. Idag sitter de på ett tåg med sina vänner på väg upp mot ett gemensamt äventyr. De ser välmående och lyckliga ut. Utan att känna till deras historia vet jag att de här personerna har lekt och haft roligt. De har fått ta del av en gemenskap vi i Unga Örnar vill att alla barn ska få uppleva.

Vi behöver satsa på våra ungdomar. Över hela Sverige behöver vi göra ett gemensamt krafttag. Nu närmar vi oss ett höstlov som många ungdomar redan har ont i magen över. Därför vill vi att:

Fritidsgårdar ska vara öppna och tillgängliga för ungdomar över loven.
Etablerade idrottsföreningar ska söka sig till socioekonomiskt svaga områden med hjälp och stöd av idrottsförbunden de är knutna till.
Kommunerna gör riktade, långsiktiga aktiviteter för barn och unga på kvälls och nattetid.

Anton Juholt, förbundsstyrelseledamot Unga Örnars Riksförbund