Debatt: Storbolagens utdelningar är oanständiga

Årets stämmosäsong har dragit igång i en minst sagt turbulent tid. Flera år av stark högkonjunktur har bytts ut mot ett extraordinärt ekonomiskt läge med stor osäkerhet. Vi står plötsligt mitt i en kris som riskerar människors liv och hälsa och sätter den svenska ekonomin i gungning.

Sverige har starka statsfinanser och en stabil, kapitalstark banksektor. Regeringen har agerat fort och kraftfullt för att stötta företag och löntagare. Det kan vi göra eftersom vi sparat under goda tider och nu har medel att använda. Regeringen, med Miljöpartiet och Socialdemokraterna, har tillsammans med samarbetspartierna Centerpartiet och Liberalerna redan aviserat resoluta åtgärder. Det förs en intensiv dialog med olika branscher om vad som behövs framåt, samtidigt som vi planerar åtgärder för att lindra smällen för de människor som nu förlorar sitt jobb och sin inkomst.

En av åtgärderna vi har infört är korttidspermittering som innebär att företag kan permittera sin personal och att staten under tiden subventionerar en del av lönekostnaden för att löntagare under krisen ska få ut 90 procent av lönen - en möjlighet som många storbolag nu nyttjar för att slippa varsla personal. Det är positivt och precis det som reformen har syftat till. 

På bolagsstämmorna ska det beslutas om vinstutdelning till ägarna. När stämmorna planerades var det nog ett enkelt beslut för många styrelser att föreslå stora utdelningar efter goda resultat under 2019. För de svenska storbolagen aviserades tidigare under året 225 miljarder kronor i utdelningar, varav bankerna stod för 52 miljarder. Nu står vi dock inför en helt annan situation. Flera storbolag ser vikande intäkter och det råder stor osäkerhet kring när ekonomin kan återvända till ett normalläge igen. I ett sådant läge vore det klädsamt om storbolagen avstod från vidlyftiga utdelningar, speciellt för de företag som varslat personal eller nyttjar statliga stöd. Företagens fokus måste i det här läget vara att förbereda sig på vad som komma skall och göra sig redo att återuppta sin normala verksamhet när krisen väl är över. När näringslivet kräver att skattebetalarna ska gå in med olika typer av stöd för att verksamheten ska kunna överleva är det oanständigt att samtidigt ge stor utdelning till sina ägare. 

Just bankerna har en särställning i vårt ekonomiska system. Skattebetalarna har vid tidigare kriser gått in och räddat banker. Den vetskapen ger bankerna en speciell sorts trygghet. Bankerna har som kreditgivare också andra företags öden i sina händer. Den ställningen innebär att bankerna har extra stort samhällsansvar. Bankernas uppdrag nu är att låta pengarna jobba för att bära livskraftiga företag genom denna kris och hålla nere mängden konkurser och uppsägningar. Det är glädjande att SEB och Swedbank valt att skjuta på sina stämmor och utvärdera sina utdelningsförslag. Förhoppningsvis kommer de fram till att pengarna kan göra större nytta i verksamheten än på aktieägarnas sparkonton.

Vi vet att måste ta oss igenom det här tillsammans. Många åtgärder har genomförts för att minska smittspridningen och rädda människors försörjning. För att klara av den nya verkligheten krävs det att vi klarar av att tänka om och tänka nytt. Vi jobbar dag och natt för att hitta de bästa lösningarna. Även Riksbanken och Finansinspektionen har agerat snabbt och använder sig av de verktyg som de besitter för att möta krisen. Andra myndigheter ställer blixtsnabbt om sin verksamhet. Ingen sitter på händerna, och alla behöver göra sin del.

En kris av den här magnituden ställer krav på hela samhället. Äldre får avstå från att träffa barn och barnbarn, studenter och gymnasieelever får avstå fysisk undervisning och alla får vi avstå från sådant vi har planerat och sett fram emot. Att bankerna och storbolagen då avstår från vidlyftiga vinstutdelningar är det minsta man kan begära.