Debatt: Privatiserad trafik är illa rustad för kris

Säkerhet och beredskap för krig och andra kriser står högt på agendan i hela samhället just nu. Förklaringen till det stavas såklart en orolig omvärld, Rysslands invasion av Ukraina och färska lärdomar från covidpandemin. Pandemin tydliggjorde bristerna i den ”just in time”-modell som präglat offentlig sektor de senaste decennierna. Bristen på beredskap för att ställa om kollektivtrafiken efter nya förutsättningar och resmönster blev smärtsamt tydlig.

Även klimatförändringarna kommer att tvinga samhällen att ställa om snabbt, och det gäller såklart även kollektivtrafiken. Frågan alla bör ställa sig är hur förberedda vi egentligen är på att klara olika kriser framöver.

Trafikförvaltningen i Region Stockholm slår i sin verksamhetsplan fast att kollektivtrafiken är en samhällsviktig verksamhet, att robustheten måste stärkas och att underhåll av anläggningar och fordon är avgörande i det arbetet både på kort och lång sikt. Men i praktiken sköts mycket av det här arbetet i dag av privata företag, som har helt andra intressen än att säkra regionens krisberedskap.

Vänsterpartiet har länge förespråkat kollektivtrafik i egen regi. Det skulle ge Region Stockholm större rådighet och kontroll över trafiken, fordonen, depåerna och personalen. Vi tror att det förändrade omvärldsläget och de utmaningar vi riskerar att ställas inför gör att kollektivtrafik i egen regi är den enskilt viktigaste förändringen vi kan göra för att öka vår förmåga att hantera kriser och oförutsedda händelser framöver.

Det här blev inte minst tydligt under pandemin. Trängsel på bussar och tåg blev ett stort problem som ökade risken för smittspridning. Men eftersom all trafik är upphandlad och sköts av olika företag gick det inte att flytta personal eller fordon mellan olika avtalsområden. Med egen regi i trafiken hade vi haft större flexibilitet och möjlighet att göra nödvändiga förändringar.

Kaoset på Stockholms pendeltåg de senaste åren, som slutade med att regionen blev tvungna att häva avtalet med MTR, visade också att privatiserad trafik gör oss illa rustade att hantera kriser. Under flera år har en enorm underhållsskuld byggts upp på pendeltågets fordon, eftersom entreprenören sett en chans att spara pengar. En fordonsflotta i dåligt skick är det sista vi behöver när nästa kris kommer.

De senaste åren har det också visat sig att SL är helt beroende av enskilda företag för att underhålla till exempel signalsystemet på tvärbanan. Den typen av kompetens behöver såklart finnas på trafikförvaltningen för att minska sårbarheten för kriser.

Region Stockholm har nu klubbat en avprivatisering av busstrafiken i Upplands Väsby och Märsta, tack vare Vänsterpartiet. Förhoppningsvis blir det ett första steg mot en tryggare och mer pålitlig trafik som står bättre rustad när vi tvingas möta nästa kris i Stockholms kollektivtrafik.