Debatt: ”Stabila storbanker motverkar stabilitet”

Sveriges Riksbanks prisi ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2022 tilldelades tre amerikanska män, som har forskat och agerat under brinnande finanskris. En av dem i egenskap av USA:s finansminister. I centrum för priset står bankerna.

”Forskningen visar bland annat varför det är så viktigt att undvika att banker kollapsar”, skriver Kungliga Vetenskapsakademien.

Många av osssom engagerat oss för mer hälsosamma ekonomiska system blev förvånade när priset tillkännagavs. Ekonomipriset till Alfred Nobels minne delas visserligen ut av en riksbank – men den har under åren ändå prisat forskning som vågat utmana traditionell ekonomisk teori. Pristagare som Amartya Sen eller Douglass North har tittat djupare på vad vi kan koppla till ”värden”. Psykologi, institutioner, tillit, utbildning och jämställdhet har uppmärksammats. Det borde ligga i linje med Alfred Nobels tanke – att främja forskning som kan göra världen bättre.

2022 skulle man mer kunna sammanfatta priset som: vita män prisas av vita män, för bedömningen av vita mäns ekonomiska verksamhet, eftersom vita mäns inflytande är fortsatt ohotat.

Budskapet från pristagarna är att finanskrisen 2008–2009 kunde ha blivit mycket värre och lett till en långvarig depression, om inte bankerna fått så mycket stöd som de fick. Självklart måste banker regleras, och några banker tvingades i konkurs i och med krisen. Men ekonomin hölls igång och ”räddades” med hjälp av kapital från centralbankerna, vilket då stabiliserade bankerna.

Eller gjorde de det? Vad är egentligen stabilitet? Måste vi inte se längre än 15 år för att avgöra det?

Om vi frågar klimatforskare skulle de antagligen peka på hur bankverksamhet ofta faktiskt motverkar stabilitet – genom historien och inför framtiden. Senast nu i oktober rapporterar Aftonbladet om hur några svenska storbanker storsatsar på bolag som vill öppna nya oljefält i Arktis.

Här öppnar sig en klyfta mellan ekonomipristagarnas världsbild, och den helhetsbild vi måste ha. Därför måste vi våga och kunna ställa fler frågor till pristagare, Nobelkommitén, banker, centralbanker och övriga ekonomiska aktörer. Och därför borde fler av oss studera hållbar ekonomi.

För var är till exempel frågorna om bankers roll i att skapa instabilitet? Var är frågorna om bankdelning? Det finns ju en möjlighet att dela upp bankverksamhet i sparande och spekulation, och därmed skydda dina sparpengar från att stötta bankernas (ofta ohållbara) spekulation.

Var är frågorna om divestering? Alltså att stoppa våra pensionsfonder från att investera i exempelvis fossila bränslen.

Var är frågorna om alternativ till gigantiska bostadslån? Enligt pristagarna måste bankerna skyddas på grund av våra långt löpande bostadslån, men samhället kan ju istället jobba för fler hyresrätter.

Var är frågorna om att dela ut Ekonomipriset för att bekämpa rikedom – inte bara fattigdom?

Ekonomisk rikedom är ett av de största hoten mot klimatet. De 10 rikaste procenten av oss människor står för 50 procent av världens utsläpp, enligt Oxfam.

Dessa frågor uteblir tyvärr.

Jag hoppas att fler tycker att det är obalanserat. Jag hoppas att fler reagerar på den kompakta väggen av vita män i årets pris. För den gör det tydligt att vi har fastnat. Världens banker och deras verksamhet berör inte bara vita män – de berör varenda en av oss, och vi måste ta ansvar för det.

En minoritet kan inte fortsätta bedöma vad som är ”stabilitet”. Vad kan du göra? •