Debatt: Splittring i Filipstad – men Bert Karlsson tjänade miljoner

April började med en artikel i Aftonbladet om föräldrar i Filipstad som protesterar mot att två skolor ska slås ihop. I den ena är majoriteten vita svenska barn, i den andra går flest invandrarbarn. Vita föräldrar tror att deras barn kommer börja prata ”Rinkebysvenska” ifall de börjar umgås för mycket med invandrarbarnen.

Filipstad, en kommun som tog emot rekordmånga flyktingar i vågen 2015, är drabbat av så kallade white flight-syndromet. White flight kallas fenomenet när andelen immigrerade börjar öka, och som svar börjar vita flytta därifrån. 2019 kunde man se i Uppdrag granskning att svenskar flyttar ut från Filipstad medan invandrare och fattiga familjer blir kvar. Och nu vill inte de svenska familjerna som finns kvar att deras barn ska dela skola med invandrarna.

Ingenstans i föräldrarnas kritik kan jag se något om de politiska beslut som lett till white flight och utanförskap från första början. Varför lät man entreprenören Bert Karlsson öppna sina flertalet asylboenden i just Filipstad, och betala honom gud vet hur mycket för det? Enligt en artikel i Affärsvärlden omsatte Karlssons asylbolag Jokarjo 747 miljoner kronor 2016, året efter flyktingvågen. Det är skattepengar. Undrar hur många av de miljonerna som kommer från Filipstad. Nu är asylboendena stängda, men eftersom Bert Karlsson inte har något samhällsansvar blev flyktingarna kvar utan andra möjligheter.

Var flyktingar blev placerade handlade inte om att skapa en jämn balans i demografin, ingen tittade på det. Istället fick privata aktörer sätta upp boenden vart de själva tyckte att de skulle tjäna mest på det, och nu sitter kommunerna och invånarna kvar med konsekvenserna. Men de förstår inte varför. Varför frågar de inte varför ingen krävde någon slags motprestation av Bert Karlsson? Eller varför ens låta privata aktörer spela monopol med människors liv?

Det är ju självklart att man inte kan ge bort ett sånt enormt samhällsansvar till dem som vill tjäna pengar. Det går barn nu i Filipstads skolor som blir påverkade av beslut politiker tog 2015, vars föräldrar pratar om flyktingar som oönskade och kriminella.

Varför stannar diskussionen i medier vid att föräldrarna är rasistiska? Det kan de mycket väl vara, men i grunden handlar allt om ekonomi. När rika lever på skattepengar kallar man dem affärsmän, när fattiga gör det kallar man dem för ”problem”. Det är inte rättvisa. Det är en djup orättvisa som ingen vågar nämna. Det är inte rätt när fattiga blir brickor i de rikas spel.

Men nu är vi här, skattepengarna har redan försvunnit och går inte att ta tillbaka, besluten är redan tagna. Vad gör man åt situationen i Filipstad? Jag vill jag säga tre saker:

1. Vi måste förstå att problemet är strukturellt. Beslut har tagits långt ovanför Filipstads invånares huvuden som nu påverkar dem på väldigt konkreta sätt.

2. Det är ett globalt problem att folk som kan, och har råd, flyttar bort från utanförskapsområden. Men man kan inte förvänta sig att människor ska bete sig på ett sätt som går emot deras personliga intressen.

3. Inget är kört bara för att man bor i en fattig kommun. Vita föräldrar behöver inte sätta sig i en offerposition och prata om att de har det så mycket värre än flyktingar som bokstavligt talat flytt från krig. Läsa böcker är gratis, och bevisligen (enligt forskning) är det läsande som gör att barn får bra språk. Internet har förmodligen alla hemma, fixa en studieklubb på nätet. Det finns många möjligheter att utveckla språk, lärande och framtidsmöjligheter vart man än bor. Och finns det inte tid till att lära sina barn detta, så borde det inte heller finnas tid till att demonstrera om att det är flyktingarnas fel.