Opinion
Debatt: Simvatten borde vara ett villkor för minkar i bur
Dagens ETC.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
I dag hålls minkar på ett sätt som går i strid med både med deras behov av naturligt beteende och med vad svenska folket tycker är en acceptabel form för djurhållning.
Minken som hålls i fångenskap är ett nordamerikanskt mårddjur som introducerades till Sverige via pälsdjursuppfödning. I sin naturliga miljö är minkar aktiva rovdjur som rör sig flera kilometer om dagen, ofta både på land och i vatten, där de också jagar. Födan varierar, men utgörs i huvudsak av större kräftdjur, groddjur och mindre däggdjur samt sjöfågel och fisk.
Det liv som beskrivs i det vilda ligger tyvärr långt ifrån det liv som Sveriges cirka en miljon minkar lever idag i pälsdjursindustrin. De lever inte på djur de själva fångar utan på en sörja av nermalda slaktrester som läggs på burtaket när det är dags för mat. Behovet av att jaga blir långt ifrån uppfyllt för en mink i fångenskap. Detsamma gäller behovet av att få röra sig över ett större revir och få simma i vatten.
Branschorganisationen för Sveriges pälsdjursfarmare, Svensk mink, brukar hävda att minken i bur är en annan typ av mink, en så kallad “gårdsmink”. Men faktum är att minkar i burar har kvar samma typ av behov som den vilda minken. Några generationer i bur raderar inte minkars nedärvda beteenden och behov.
I pälsdjursindustrin försöker man kompensera dessa ouppfyllda behov med så kallad “berikning av miljön”. Detta sker i form av att gallerburen som minken hålls i har två våningar samt någon form av berikningsföremål som en kedja, en mugg eller något annat. Eftersom minkar är nyfikna djur som behöver mycket stimulans tröttnar de snart på leksakerna.
Minkars födosök sker delvis i vatten. Behovet av att simma är dock svårt att ens kompensera i en bur. Faktum är att just simvatten är en av de berikningar som minkarna använder mest, om de får möjlighet, och det är den berikning som minskar beteendestörningar mest. Simvatten för minkar går att jämföra med behovet av att gräva för kaniner och rävar. Efter att det slagits fast att grävandet är viktigt för rävar och kaniner så lades grävmaterial in som ett krav för hållande av dessa djur.
Förutom de rent djurskyddsliga villkoren så har pälsdjursuppfödning också ett etiskt viktigt perspektiv. Är det etiskt försvarbart att stänga in ett aktivt rovdjur i en gallerbur där de inte kan få utlopp för sina grundläggande, naturliga beteenden? Slutprodukten päls är inte ens något som människor har behov av. I Djurens Rätts senaste opinionsundersökning frågade vi svenska folket om de tyckte att simvatten borde vara ett krav för att få hålla mink i fångenskap (även om det innebär dyrare omkostnader). På den frågan svarade 82 procent ja.
Just nu pågår en utredning om den svenska pälsdjursfarmningen med uppdraget att utvärdera välfärden hos minkar inom pälsdjursuppfödning. En slutsats från denna bör rimligtvis vara att minkar i pälsindustrin bör ges tillgång till simvatten. Kan inte pälsindustrin tillgodose djurens naturliga beteenden bör minknäringen fasas ut inom en femårsperiod.
