Samernas framtid vilar i regeringens händer

Frågan om Kallak är mycket mer än enbart en fråga om en järnmalmsgruva. Det är en fråga om när kultur blir marknad och rättigheter handelsvara. Risken för förlorat samiskt kulturarv är en tragedi som kan komma att bli en tragisk verklighet för stora delar av den samiska befolkningen. Framtiden för samernas rätt till sin identitet i form av kultur och språk får inte förstöras på grund av kortsiktiga ekonomiska intressen.

Frågan om Kallak är också en fråga om den biologiska mångfalden och den svenska skogsmiljön. Ytterligare en järnmalmsgruva kan till exempel innebära att vattendrag kraftigt förorenas, att fisk som föda hotas och att dricksvatten förorenas. Den biologiska mångfalden är avgörande för renskötseln. Att eliminera möjligheten för rennäring i området, som en järnmalmsgruva skulle innebära, riskerar därför inte bara skogsmiljön som i sin tur kan hota klimatet och Sveriges miljömål, det riskerar samernas rennäring.

I det längre loppet när malmen ska skjutsas vidare, kan det innebära att mer mark måste användas för att öppna upp transportvägar. Det innebär stora samhällskostnader som gynnar en liten procent på toppen av samhällshierarkin. Rennäringen, lokalbefolkningen och naturen riskerar således lida ännu mer, något som går emot Sveriges miljömål men också åtagande som regleras i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Urfolksdeklarationen och konventionen om biologisk mångfald.

På SSU:s senaste kongress konstaterade ombuden att det krävs en strängare lagstiftning samt större krav på branschens aktörer för att förhindra oseriösa bolag för att svensk gruvnäring ska kunna maximera nytta och minimera skada.

Därför vill vi se att regeringen tar med sig denna artikels innehåll innan och efter beslutet om järnmalmsgruvan i Kallak. Marknadens intressen får aldrig gå före Sveriges ursprungsbefolkning.