Debatt: Region Stockholm måste samarbeta med civilsamhället

Prioriteringar av medlen sker i slutna rum och brukarrörelsen exkluderas från planering och genomförande. Region Stockholm förmår inte att följa de nationella riktlinjerna, det skriver Kjell Broström, ordförande NSPH Stockholms län.

Region Stockholms bör ta tillvara patienter, brukare och anhörigas erfarenhet och kunskap när man utarbetas Strategier för att främjande psykisk hälsa. Syftet är att stärka människors förmåga att motstå påfrestningar eller återhämta sig från psykisk ohälsa.

Frågan är högaktuell då Corinapandemin spett på den psykiska ohälsan bland grupper som redan är bland de mest utsatta. Men om strategin ska ha någon effekt måste man bli konkret och börja samarbeta med civilsamhället.

Regionen bör lämna den gamla modellen med styrning uppifrån och se till att professionens och civilsamhällets kunskap kommer in tidigt i processen. Det måste finnas resurser för genomförandet – inklusive brukarrörelsen medskapande arbete – och det bör från början finnas en plan för implementering och uppföljning. Vi saknar också beskrivningar av hur befolkningens behov ska samlas in och mötas. Viktiga frågor överlämnas till regionens förvaltningar eller vårdbolag att bestämma själva. Alla ska arbeta med strategin men vad man ska gör är oklart.

Om man vill skapa god kvalitet inom vården bör arbetet bygga på bästa tillgängliga kunskap. Då ska även erfarenhetsbaserad kunskap införlivas. Regionen framhåller gärna sitt samarbete med nationella och internationella lärosäten och aktörer som ska säkerställa den vetenskapliga grunden och beprövade erfarenheten. Det är bra men otillräckligt. Brukare, patienter och anhörigas samlade erfarenheter och upplevelser är en hörnsten i arbetet med att skapa god kvalitet. Insatserna blir mer ändamålsenliga, effektiva och hållbara om man frågar de som vet var skon klämmer.

Det finns goda förutsättningar för bättre samverkan kring utvecklingsarbetet inom området psykisk hälsa – men regionledningen tar inte vara på dem. De senaste åren har staten via SKR fördelat upp emot 200 miljoner per år till Region Stockholm. Prioriteringarna av medlen sker i slutna rum och brukarrörelsen exkluderas från planering, genomförande och utvärdering av projekten. Ibland ges möjligheten att tycka till om färdiga förslag, men tidigt inflytande förhindras. I vilken utsträckning de hundratals miljonerna gett stockholmarna bättre psykiatrisk vård är svårt att sluta sig till av de rapporter som regionen producerat. Oss har man inte frågat.

Två miljoner per år i statliga bidrag – öronmärkta för brukarmedverkan - går sedan 2018 till Region Stockholm. De ska finansiera satsningar på att stödja samverkan mellan huvudmännen och brukarorganisationerna. ”Säkerställa att patient-, brukar- och anhörigorganisationernas kunskap och kompetens kontinuerligt används i utvecklingsarbetet”.

Det saknas redovisningar av vad ”brukarinflytandemiljonerna” har använts till. Vi förundras över att Region Stockholm inte förmår följa de nationella riktlinjerna.

NSPH Stockholms län föreslår en samlad översyn av all samverkan med den lokala och regionala brukarrörelsen på psykiatrisidan.