Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Regeringen måste agera direkt mot hedersförtryck

”På olika sätt har Nadia, Hibba och Amina larmat om sin situation men samhället har inte lyssnat på deras rop på hjälp”, skriver debattören. Bild från ”Uppdrag granskning: Bortförd”.

”På olika sätt har Nadia, Hibba och Amina larmat om sin situation men samhället har inte lyssnat på deras rop på hjälp”, skriver debattören. Bild från ”Uppdrag granskning: Bortförd”.

Bild: Christine Olsson/TT, SVT (montage)

Dagens ETC.

2018–2022 har 538 barn och unga blivit bortförda från Sverige i ett hederssammanhang. Uppdrag granskning visar nu definitivt att arbetet mot den här sortens våld och förtryck måste intensifieras, skriver Amineh Kakabaveh.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Inför skolstarten står många stolar i klassrummen tomma då barn som lurats till sina föräldrars hemländer inte återvänder till skolan. Uppdrag granskning har uppmärksammat tre svenskors historier: Nadia, Hibba och Amina. De är alla exempel på flickor som blivit bortrövade av sin familj och som idag lever under hot.

På olika sätt har Nadia, Hibba och Amina larmat om sin situation men samhället har inte lyssnat på deras rop på hjälp. Varken hora eller kuvad (VHEK) har i decennier drivit frågan om de hedersutsattas situation och välkomnar SVT:s granskning.

Hittills i år har 50 barn förts ut ur Sverige i en hederskontext, enligt utrikesdepartementet. 2018–2022 har 538 barn och unga blivit bortförda. Dokumentären visar att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck måste intensifieras. Möjligheten att belägga unga med ­utreseförbud måste användas oftare och lagstiftningen behöver utvidgas.

Här har den nuvarande regeringen varit passiv. Som oberoende riksdagsledamot kunde jag förra mandatperioden göra upp med regeringen om ett utvidgat ­utreseförbud. En utredning tog fram ett förslag till ny lagstiftning, detta har högerregeringen nu lagt i malpåse.

Uppdrag granskning visar upp en skrämmande passivitet hos såväl den lokala socialförvaltningen som den svenska utrikesförvaltningen. Där har man inte förstått vilka risker flickorna har utsatts för. Kanske är ambassadfolket också rädda att göra sig obekväma hos de islamistiska länder som man arbetar i.

VHEK har verkat för att förbättra kompetensen i frågor om hedersrelaterad brottslighet inom utrikesförvaltningen och pekat på det norska systemet med särskilda ingegrationsrådgivare som placeras på berörda ambassader. Norge är också ett land att ta efter när det gäller att upprätta relevanta skyddsprogram för flickor som lever under hot i Sverige.

SVT:s dokumentär bekräftar den bild som många flickor berättar för oss i VHEK: Det svenska samhället förstår ofta inte vidden av de hot som flickorna lever under och de blir ofta bemötta med en genant naivitet. Vi ska inte vända Nadia, Hibba och Amina ryggen! Förutom utvidgat utreseförbud driver VHEK krav om förbättrad fortbildning av ­myndighetspersonal och minskad sekretess mellan myndigheterna. Redan på barnmorskemottagningen behövs föräldrautbildning som tar upp de rättigheter som barn har enligt svensk lag och barnkonventionen. Det är dags att myndigheterna lyssnar på Nadia, Hibba och Amina. Vi ska inte vända dem ryggen.