Debatt: Rädda liv istället för att finansiera regimen i Turkiet

I fjol stoppades regeringspartiet AKP:s dominans när det oppositionella partiet HDP valdes in i parlamentet. Regimens svar var att utlysa nyval och använda alla medel tillgängliga för att krossa HDP. Turkietkännaren Halil Karaveli sade i SVT:s Agenda i vintras att ”man kan inte ens låtsas om att Turkiet är en demokrati längre”.

Denna förtryckarregim vill nu Löfvenregeringen att EU ska betala stora summor pengar till för att stoppa människor på flykt enligt en princip om ”en in – en ut”. Socialdemokraterna som tidigare hade en ledare som kallade USA för ”satans mördare” när supermakten bombade civila har nu en ledare som vill betala och ge legitimitet till en de facto-diktatur när den mördar sin egen befolkning.

Stefan Löfven och hans partimedlemmar försöker påstå att detta är en nödvändighet, att det inte finns alternativ för att stoppa det de avhumaniserande kallar för ”flyktingströmmar”. Men den svenska socialdemokratin spelar på bortaplan och accepterar det narrativ som fått dominans i EU. Ett narrativ som påstår att personer på flykt från vår samtids värsta inbördeskrig måste stoppas, att det inte finns några andra alternativ. De flyende ska stoppas av en av vår samtids mest aggressiva regimer och det svenska samhället ska använda sina gemensamma resurser för att finansiera det. Detta är ett administratörernas narrativ, samhällsadministratörer utan ideologi eller kreativitet som för en politik för att förändra så lite som möjligt i sina egna väljares liv.

Samtidigt har det spanska parlamentet röstat emot förslaget och Stefan Löfvens spanska motsvarighet har dömt ut förslaget som inte bara omoraliskt utan också möjligtvis olagligt. En mängd olika organisationer och länder har stämt upp i kritik av avtalet, från FN till brittiska nationella studentförbundet till Österrike. Men den svenska rödgröna regeringen ger hellre finansiellt stöd till Turkiets regim än till de volontärer och organisationer som räddar liv på de grekiska öarna.

Det är möjligt att säga nej till detta avtal. Det är möjligt att använda pengarna till att rädda liv istället för att stoppa människor på flykt. Det är möjligt att föra socialdemokratisk politik och inte bara administrera ett status quo definierat av överskottsmålet och Alliansens regeringsår. Statens skuldsättning är låg, den privata hög. Det finns pengar att tillgå om politik är att vilja.

Hur kan socialdemokraterna vägra föra möjlig socialdemokratisk politik? Hur många principer kan Miljöpartiet överge till förmån för makten? Svenska socialdemokratin måste inse att det inte är personen Olof Palme som saknas, utan en socialdemokrati med ryggrad.