Debatt: Pengar kan räcka långt – men det är inte allt

Jag blir en aning orolig för första gången gällande diskriminering på arbetsmarknaden. I dagsläget finns det ett stort gap mellan arbetslöshet mellan utomeuropeiskt födda och övriga befolkningen. Vi ser ett växande problem i långtidsarbetslösheten bland utomeuropeiskt födda och i den låga sysselsättningsgraden bland utrikesfödda kvinnor.

Vi vet från studier att utom­europeiskt klingande namn stänger dörrarna till anställningsintervjuer.

De branscher som påverkats ­häftigast av pandemin är dessutom de jobb som utrikesfödda ofta utför.

Jag undrar därför vad regeringen i sin budget menar med ”kvalitativa arbetsmarknads- och utbildningsinsatser” som bör leda till en snabbare etablering av nyanlända och utrikesfödda på arbetsmarknaden. Denna budgetproposition räknar nämligen även med en grundligare samhällsintroduktion vilket jag verkligen tror kvittar. Det som nyanlända får i informationspaketet idag är otillräckligt. Myndigheter ger olika budskap och det mesta måste varje individ söka sig fram till på egen hand.

Betyder mer pengar verkligen en bättre service?

I Göteborg exempelvis, med sex särskilt utsatta områden, är det fortfarande enkelt att gissa vad för ursprung, utbildning, hälsa och arbete du har eller snarare inte har när du berättar din gatuadress. I hela landet behöver vi satsa på att minska den socioekonomiska segregationen.

Oro nummer två – budget­propositionen undervärderar i min mening kraftigt behovet av att på riktigt satsa på integrations­politiken och hjälpa nyanlända ­etableras i arbets- samt samhällslivet.

Vad händer förresten med Solna- eller Gårdstensmodellen som effektivt tagit fram egna strategier för att hitta jobb för dem som Arbetsförmedlingen redan lagt i nedersta lådan?

Sist men inte minst, vi behöver grundliga och relevanta underlag till myndigheternas arbete för inkludering och ett tryggare samhälle. Här måste Brotts­förebyggande rådet skärpa sig och leverera en ­rapport som går längre än att konstatera att ”störst andel brottsmisstänkta finns bland inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar, följt av gruppen utrikesfödda”. Vi för­tjänar en värdigare analys än ­förklaringar om en medfödd ­benägenhet till brottslighet som Rasbiologiska institutet på 1950-­talet enkelt kunde signera.

Att uppnå integrationspolitik­ens mål – lika rättigheter, skyldig­heter och möjligheter – kräver förvisso åtgärder som omfattar hela ­samhället. Denna budget­proposition är egentligen inte någon dålig nyhet, bara att vi tar oss an den på rätt sätt.