Debatt: Pandemin visar oss att framtiden kan bli underbar

Vid sidan av att alltför många har dött eller lidit allvarliga men har coronapandemin också inneburit en påfrestning för den globala ekonomin, den psykiska hälsan och även demokratin i många länder. Tiden efter pandemin kommer sannolikt att kunna jämföras med en efterkrigstid. På samma sätt som efter exempelvis andra världskriget kommer delar av våra samhällen och ekonomier att behöva stora investeringar för att återuppbyggas.

I spåren av pandemin planeras därför redan nu gigantiska stimulanspaket. Det ger oss en historiskt unik möjlighet att tänka efter före, att inte bara köra på i de hjulspår som ekonomins inre logik har tillåtits formulera i blindo. Vi måste fråga oss, vilken framtid vill vi som mänsklighet investera i?

Vi känner alla till hotet från den globala uppvärmningen, och oron för framtiden är utbredd. Enligt Paris-avtalet 2015 ska uppvärmningen begränsas till en och en halv grad. En större ökning än så riskerar att inom decennier få katastrofala följder för artrikedomen, matförsörjningen, vattentillgången och hela den politiska geografin. Om vi inte vänder den nuvarande utvecklingen kommer vi inte ens att klara av att hålla den globala uppvärmningen under två grader. Snarare närmar vi oss då en tre graders uppvärmning. 

Många som påminns om denna bistra verklighet drabbas av undergångsstämningar. Därför är det viktigt att också komma ihåg att det finns hopp! 

Enligt en studie från oktober 2020 i den vetenskapliga tidskriften Science har världens regeringar under 2020 beslutat om mot-svarande 12 000 miljarder dollar i olika återhämtningssatsningar. Samma studie visar att detta är en siffra som flera gånger om överstiger den hypotetiska kostnaden för att ställa om hela vår energiförsörjning för att nå målet i Parisavtalet.

Vårt eget sätt att agera under pandemin visar oss därför med all önskvärd tydlighet att de storskaliga förändringar som Paris-avtalet kräver inte bara är möjliga utan till och med relativt lätta att genomföra. Om den politiska viljan finns så går det. 

Under 2020 har vi som mänsklighet visat prov på stor förmåga att anpassa oss. Vi vet att det går att få brett stöd för stora förändringar trots att en aggressiv, högljudd och till och med hotfull minoritet vill något annat. Men vår plikt är inte att behaga dem, utan att lämna över den bästa tänkbara versionen av vår lilla blåa prick i världsrymden till dem som ska förvalta den efter oss.

Miljörörelsen är vår tids kanske viktigaste folkrörelse, och den har förtjänstfullt presenterat miljöproblemens svårigheter och fått många att förstå allvaret i situationen. Oron för den globala uppvärmningen är stor, men när alltför få känner att de ser en tydlig väg framåt riskerar oron att förlama istället för att mobilisera. 

Nu är tiden kommen att bemöta oron med hopp istället för att spä på den. Det kan vi göra genom att bekräfta allvaret i situationen, men också pedagogiskt kommunicera att vi redan har många av verktygen vi behöver för att klara krisen. 

Nu behövs bara viljan att ställa om, och förtröstan som säger oss att vi inte bara kommer lyckas rädda planeten, utan att denna omställning kommer att leda till en generellt sett bättre tillvaro än den vi redan har. Nu är inte tid för domedagsprofetior och dystopier, utan för löften om att vi, med Olof Palmes ord, har underbara dagar framför oss – om vi vågar satsa på dem.