Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Nu straffas Liberalerna för att de ökar klyftorna

Bild: Claudio Bresciani/TT

Dagens ETC.

Mångmiljonären i sin herrgård betalar inte mer i avgift än de flesta normalinkomsttagare i sina villor. Ovanpå detta kommer de jobbskatteavdrag som gynnat alla som har arbete, men allra mest dem med de högsta inkomsterna, skriver Per Sundgren.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Hur gick det till när Liberalerna blev partiet som mest aggressivt arbetade för ökade ekonomiska klyftor? Kan detta rent av vara en förklaring till att Liberalerna nu landar på rekordlåga 2,7 procent i Novus.

Jag tror det, och att den mest ansvarige, Jan Björklund, nu väljer att avgå är rimligt. Jag hörde Jan Björklund på Ekot säga att Liberalerna bestämt motsätter sig varje förändring av vårt skattesystem som innebär att fastighets-, arvs- eller förmögenhetsskatt skulle återinföras.

Då undrar man onekligen hur Liberalerna har tänkt sig att det ska gå till att genomföra den skattereform som är ett helt centralt inslag i det regeringsprogram som Liberalerna varit med att skriva fram. Viktiga inslag i detta program sägs vara att ”utjämna dagens växande ekonomiska klyftor” och att ”öka finanssektorns skatteandel”, det vill säga en politik för ökad jämlikhet.

En sådan utjämnande skatte­reform blir ju än nödvändigare mot bakgrund av att regeringsprogrammet innehåller flera förslag som kraftigt gynnar dem med högst inkomster, som avskaffad värnskatt och höjd brytpunkt i inkomstskatten. Till detta ska läggas effekterna av den politik som under de senaste decennierna inneburit att hundratals miljarder omfördelats till de redan rikaste.

Arvs- och gåvoskatten och förmögenhetskatten har avskaffats. Fastighetskatten har omvandlats till en avgift som är så konstruerad att ju högre inkomst och större bostad du har desto mindre betalar du procentuellt i skatt. Mångmiljonären i sin herrgård betalar inte mer i avgift än de flesta normalinkomsttagare i sina villor. Ovanpå detta kommer de jobbskatteavdrag som gynnat alla som har arbete, men allra mest dem med de högsta inkomsterna.

Effekterna av denna ojämlikhetspolitik har uppmärksammats i en rad internationella undersökningar. Sverige har under senare år varit det land där de ekonomiska klyftorna växt snabbast och ökat mest. I detta läge säger Liberalernas partiledare Jan Björklund nej till de skatter som skulle kunna ha en utjämnande effekt och tillföra resurser från den finanssektor som berikats kopiöst. Istället föreslår han ökade konsumtionsskatter.

Konsumtionsskatterna är viktiga och står för en mycket stor del av statens skatteintäkter och kan användas för goda ändamål, men i grunden är de regressiva, det vill säga ju lägre inkomster du har ju större andel betalar du i skatt. Den som är låginkomsttagare måste konsumera i stort sett hela sin inkomst för att överleva, medan höginkomsttagaren bara behöver använda en mindre del av sin inkomst för att överleva och kan placera resten i fonder, aktier, fastigheter och konst, som inte beskattas alls eller betydligt lägre.

Alla är överens om att det vi hittills sett av regeringsprogrammet kommer att kraftigt öka klyftorna. Det är rimligt att det parti som mest konsekvent arbetat för ökade ekonomiska klyftor straffas. Den undersökning Novus gjorde för Jämlikhetsfonden 2017 visade att en mycket stor majoritet av svenska folket anser att det är en viktig regeringsuppgift att minska de ekonomiska klyftorna. Av Liberalernas väljare var det 66 procent som hade denna uppfattning. Det är därför, som jag ser det, rimligt att Liberalerna straffas för att de för en politik som så uppenbart strider mot vad många av deras väljare tycker.