Debatt. .

2020-06-04 04:00
Anders Westgerd på GIL. Foto: Privat
Anders Westgerd på GIL.
Puffetikett
Dagens ETC

Nu råder minst mänskliga tolkningen i assistansen

När Försäkringskassan omtolkar rätten till assistans kan det gamla ordspråket ”som fan läser bibeln” ersättas av det mer relevanta ”som Försäkringskassan läser vägledningen”. Den minst mänskliga tolkningen används när det gäller rätten till assistans med den personliga hygienen. Vi kräver en värdig funktionshinderpolitik. Det skriver Anders Westgerd på GIL.

Den fjärde juni är det Assistansens dag. En dag som står sig slätt i jämförelse med Kanelbullens dag i oktober. Men det finns heller ingen anledning att sätta på sig partyhatten, för här råder ingen feststämning.

Assistansen regleras i en lag som heter LSS. För 25 år sedan när lagen kom till, så enades man runt ambitionen att människor med funktionsnedsättningar ska kunna leva som andra. De senaste fem åren verkar man tvärtom ha ägnat sig åt att omintetgöra en av vår tids största jämlikhetsreformer. Detta trots att de funktionshinderspolitiska målen är tydliga: människors olika förutsättningar ska inte ska avgöra möjligheten till jämlika villkor och delaktighet i samhället.

Personlig assistans kan den få som har en varaktig funktionsnedsättning. En utredning av Försäkringskassans handläggare ligger till grund för det beslutet. Utredningen utgår från de så kallade grundläggande behoven. Dessa granskas och räknas i minuter. För godkänd tid kan man anställa personliga assistenter.

I april ändrade Försäkringskassan i vägledningen, ett dokument som handläggare lutar sig mot för att avgöra storleken på beslutet. I en tid av sekularisering verkar det troligt att det gamla ordspråket ”som fan läser bibeln” kommer att ersättas av det mer relevanta ”som Försäkringskassan läser vägledningen”. För här kan man snacka om att hitta den minst mänskliga tolkningen av alla.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

En av nyheterna i vägledningen medför att det nu enbart är ”hjälp som syftar till att hålla kroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen” som godtas inom det grundläggande behovet ”personlig hygien”. Man har varit generös, vi slipper lufttorka efter duschen, torka sig ger (än så länge) rätt till personlig assistans även om vi faktiskt ordagrant då redan är rengjorda. Det är väl bara en tidsfråga innan det också ryker.

Samtidigt är det fastställt att sådant som inte har till syfte att hålla kroppen ren går bort. Inget smink, inget trimma skägget eller smörja in sig.

Alla grundläggande behov som slinker igenom den första granskningen prövas därefter utifrån om de är ”mycket privata eller av integritetskänslig karaktär”. Det är ett nålsöga. Vägledningen antyder att om man kan köpa tjänsten för pengar, så är den inte privat och känslig. Jag tänker: vad fan kan man INTE köpa för pengar?!

Vi är redan en grupp som folk i allmänhet stirrar på. Låt oss anta att denna nyhet i vägledningen, som kommer att avspegla sig i vilka beslut om personlig assistans som personer med funktionsnedsättningar framöver kommer få, inte kommer hjälpa oss på den punkten. Min skäggväxt är ojämn, ska ni snart bli varse. Och ”musk” är en vacker men inte särdeles sann beskrivning av hur män verkligen luktar.

Du kanske uppfattar det som lyxbetonat att få deon rollad, håret borstat eller hakan rakad. Men om du är helt oförmögen att reda ut något av detta på egen hand, och tittar på dina egna rutiner på morgonen, före helgens umgänge med andra eller inför jobbintervjun, så kanske du kan omvärdera den initiala känslan. Vi söker jämlika villkor och delaktighet. Hjälp med mascaran eller ett par snabba pump med hårsprayen skulle inte ge oss ett ointagligt försprång i samhället.

Rådande rättspraxis strider mot intentionen med LSS och mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige har förbundit sig att följa. Vi kräver en värdig funktionshinderspolitik och en återupprättelse av våra förutsättningar att leva som andra. Vi vill att den personliga assistansen är personligt utformad, och att det är våra hjälpbehov som avgör framtida beslut. Inte absurda vägledningar och sparbeting ingen står för.

Anders Westgerd 

VD på GIL – Göteborgskooperativet för Independent Living