Debatt: Nu måste ICC slåss för sin överlevnad

Beskedet om att Karim Khan, åklagare vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC), ”tillfälligt har trätt tillbaka” från sin post är ett nödvändigt steg i arbetet med att hantera en pågående kris av allvarligaste slag. Men därmed är saken inte avgjord. Snarare visar Khans agerande hur viktigt det är att FN:s pågående utredning slutförs snabbt – och att de ansvariga organen gör upp med den misstanke om oegentligheter som nu kastar en skugga över domstolen. 

Sedan den bildades för ett kvarts sekel sedan har Internationella brottmålsdomstolen gång på gång kritiserats för att den ställer mäktiga aktörer till svars. De senaste åren har domstolen anklagats för dubbla måttstockar eftersom den inte har gått vidare med ärenden mot västländers företrädare, den har utsatts för en cyberattack mot sina informationssystem, och dess egna domare har blivit föremål för ryska arresteringsorder. I februari införde president Donald Trump sanktioner mot åklagaren – inklusive reseförbud och frysning av tillgångar – samt mot alla som bistår honom i hans arbete. 

Nu står ICC inför ett allvarligt hot inifrån som måste hanteras omedelbart om institutionen ska kunna överleva. Uppseendeväckande anklagelser har kommit fram om att ICC:s åklagare, Karim Khan, ska ha utsatt en anställd för sexuellt tvång och därefter hämnats på offret och andra för att dölja vad som hänt. 

ICC står under ansvar inför de 125 regeringar som har undertecknat Romstadgan och som tillsammans utgör staternas församling (ASP). Det är deras ansvar att agera för att skydda domstolen och dess trovärdighet.

Måste säkerställa att utredningen avslutas utan onödiga dröjsmål.

En institution som bygger sin auktoritet på moralisk legitimitet har inte råd att slösa bort den genom att ignorera anklagelserna eller dra ut på processen. Och en domstol som åtalar de allvarligaste brotten, inklusive våldtäkt, kan inte göra det när dess egen åklagare trovärdigt anklagas för liknande handlingar.

En FN-ledd utredning om Khans påstådda övergrepp och repressalier har pågått i över sex månader. Men ännu har ingen rapport presenterats. 

ASP:s presidium, som består av 18 stater och en ordförande, måste säkerställa att utredningen avslutas utan onödiga dröjsmål, att den inte förlängs för att undvika svåra beslut som disciplinära åtgärder, och att tydliga konsekvenser följer när rapporten väl är färdig.

ICC är en mycket viktig internationell domstol, en sista instans. Det är den enda plats där offer för de allvarligaste brotten kan vända sig när rättvisan har svikit dem. Så är fallet för människor som har utsatts för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten av Rysslands president Vladimir Putin, talibanerna, Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, ledarna för Hamas, Filippinernas tidigare president Rodrigo Duterte och Myanmars militärchef.

Sällan har domstolen varit mer aktiv än under det gångna året, och denna aktivitet har ställt domstolens anhängare mot dess kritiker. För vissa av domstolens försvarare utgör anklagelserna mot Khan en risk för de utredningar han har lett och de arresteringsorder han har begärt. För vissa kritiker är anklagelserna ett bevis på att domstolen har tappat kontrollen, att den inkräktar på nationell suveränitet, riktar in sig på stater utifrån partiskhet och till och med utfärdar uppmärksammade arresteringsorder för att avleda uppmärksamheten från sina egna misslyckanden.

ASP:s presidium måste agera för att återupprätta ICC:s anseende så att domstolen kan fullgöra sitt viktiga uppdrag. Detta kräver att man klargör vilken process som ska följa efter att utredningsrapporten har presenterats. Som ett första steg måste presidiet överväga att avstänga Khan från tjänstgöring medan man arbetar med rapportens slutsatser. Det bör också vidta åtgärder för att skydda vittnen som kan utsättas för ökat tryck. Deras identiteter måste skyddas, de måste hållas åtskilda från personer som kan skada dem, och de måste ges möjlighet att anmäla repressalier.

ICC står inför den kanske största krisen under sin korta existens. 

För att behålla sin trovärdighet måste ASP:s presidium dela tillräcklig information om hur utredningen har genomförts och vad den kommit fram till, så att både medlemsstater och det civila samhället kan göra en rättvis och opartisk bedömning.

Om anklagelserna visar sig stämma måste presidiet och den bredare församlingen tillämpa alla relevanta sanktioner. Beroende på vad utredningen kommer fram till kan dessa sanktioner sträcka sig från att inte vidta några åtgärder alls till att avsätta honom från sitt uppdrag. Var och en som anklagas för tjänstefel måste garanteras rättssäkerhet, inklusive rätten att bli hörd. Men den typ av kampanjarbete, uppgörelser bakom stängda dörrar och politiska förhandlingar som tyvärr varit alltför vanliga i ICC:s val måste undvikas.

Missförhållanden på arbetsplatsen är inget nytt för ICC. Straffrihet för handlingar som trakasserier eller repressalier skulle, om de bevisas, uppmuntra andra att bete sig illa och skada institutionens integritet. Domstolen måste inte bara utföra sitt uppdrag utan att utsättas för yttre hot, den måste också hålla sina egna tjänstemän ansvariga. Offren för ICC:s brott förtjänar inget mindre.

ICC står inför den kanske största krisen under sin korta existens. Hur domstolens ledning – och de regeringar som ansvarar för att övervaka den – väljer att agera kan avgöra om en tribunal som en gång symboliserade efterkrigstidens hopp får en chans att leva vidare.